temp0020_navi_home  qresurs.se temp0020_navi_misc  blogg
  Start  
  Om Qresurs  
  Erfarenheter  
  Om Ingalill Bergman  


Ingalills blogg

Testar

26/01/2017 14:45      Januari 2017
Nu var det verkligen länge sen jag skrev på min blogg. Har problem med att lägga in bilder och därför känns det inte heller lika lockande att skriva. Och så finns jag ju på Facebook och är mer aktiv där, vilket gör att blogginläggen inte känns lika viktiga.

Nu är det i alla fall vinter. Det är alldeles för lite snö, det är för blaskigt och halt, men vinter är det väl ändå. Har kunnat åka skidor här hemma två gånger, och det borde ju ha varit många fler tillfällen, men snödjupet är för tunt. Har åkt lite utför en gång, men hoppas fortfarande på lite utförsåkning i Åre/Duved vecka 10, då vi åker dit tillsammans med barn och barnbarn + Gunhild förstås. Hoppas hoppas också på lite snö i Hassela när vi ska dit med klanen Nilsson…

Annars roar jag mig med lite annat. Typ dans. Sååå himla kul med motionsdansen varje vecka. Och nyttigt! För det har t o m en professor sagt. Och sån en gång i veckan. Himla nyttigt det också sägs det. Tur att det en del saker kan vara både roliga och nyttiga.

Jobbar lite ibland, men bara lite. Inga fler anbud, inga fler stora projektuppdrag, bara lite kortare uppdrag. Bara roliga och lockande uppdrag. Annars förtidspensionär. Ljuvligt med sovmorgnar och frihet. Sanslöst härligt och njutbart.

Det ska va gott att leva. Och det är det…


  
10/10/2016 10:47      Höst
Inser att det var superlänge sen jag skrev nåt här på bloggen. Tiden denna sommar har bara rusat iväg. Det har varit en fullspäckad och rolig sommar. Och jag ska inte ens försöka ge mig på en sammanfattning.

Och nu är det verkligen höst. Det har varit ett helt fantastiskt höstväder och en rimlig undran kan vara; När kommer höstrusket? För det må väl komma nåt sånt, det kan bara inte fortsätta med finväder och finväder.

Ska försöka åstadkomma lite bättre blogguppgraderingar under hösten. Lovar!



  
09/05/2016 09:51      Försommar
Månaden maj har verkligen börjat på allra bästa sätt. Vädret har varit outstanding, nästan overkligt fint. Nog kan en undra lite över klimatförändringar,och nog kan en undra om och när det blir bakslag på detta. Men det är väl bara att njuta...

  
14/04/2016 14:11      Och lite jobb
Visserligen har jag påbörjat pensionärslivet men lite jobb har det också varit…

Framförallt har jag jobbat mycket med att planera och samordna Futuramässan, som går av stapeln den 23 april i Kramfors. Mässgruppen har bestått av mig och Birgitta Edholm, Norabygdens honung, och många träffar har det blivit. Förutom att dessutom hela styrelsen i Futura har satsat mycket tid och möda har vi fått en fantastisk uppbackning av Hjördis Åsander från Näringslivsenheten, Ninni Melander, kulturenheten och Cathrine Rikner från PåStan och Krambo. Jag skulle vilja tacka alla alla som bidragit redan nu innan mässan genomförts. Ser fram emot vår Futuramässa som i nuläget har inte mindre än 54 utställare + flera bra föreläsningar + underhållning…

Någon enstaka föreläsning har jag också haft på agendan, och ännu återstår någon innan sommaruppehållet.

Men framförallt har jag skrivit klart och gett ut min andra bok. Viktiga företagare och/eller Riktiga företagare. Jag har fått hjälp med korrläsning och feedbackläsning av några kloka personer. Bland annat Mona Söderström som arbetar inom Svenskt näringsliv och Kerstin Wennberg som tidigare fanns på Tillväxtverket samt Ove Andersson, journalist. Tusen tusen tack ni tre. Tack även Malin Rönnblom, Umeå universitet, som bistått på olika sätt. Precis som förra gången när jag gav ut en bok gjorde jag det via Books-On-Demand, och de är verkligen bra att ha göra med. Ett tips till dig som vill ge ut en bok. Det känns så himla bra att nu få stå på mässan och sälja denna bok. Och sen får vi väl se framåt hösten om det blir nåt nytt skrivprojekt.


  
14/04/2016 14:07      Vårvinter i fjällen


  
14/04/2016 14:04      Våren är här igen
Vårvintern kom och helt plötsligt försvann ”vinterdelen”, det blev bara ”vårdelen” kvar.

Det har varit en alldeles fantastiskt härlig vårvinter.
Tre fjällresor tillsammans med familj och vänner har vi hunnit med. Först Björnrike, klanerna NiIsson och Bergman tillsammans (och Gunhild förstås), långhelg v 6. Sen halva vecka 10 + helg i Duved med familjen Tobias (och Gunhild förstås). Till sist en vecka i Duved igen tillsammans med familjen Lina, (och Gunhild förstås), som under helgen kompletterades med Tommy och Kerstin, och som under måndagen därefter avslutades med lite umgänge med 70-årsfirande svåger Sören med familj. Vi hade den fantastiska turen att få uppleva mängder av soliga fina vindstilla dagar, med klarblå himmel, kalla nätter och suveräna backar. Helt fantastiskt ljuvligt härligt, och framförallt roligt och energigivande. Det är en lycka att få uppleva barnbarnens enorma utveckling på skidorna, de är så duktiga, alla fem.

Dessutom har det blivit ganska många turer på längdskidor här hemma. Gillar verkligen att ha vallningsfria skidor som går trögt uppför och trögt utför, inget tidsödsleri till vallning, bara att knäppa på sig ut på gården och ge sig ut på lägdorna. Bosse drar upp fina spår och eftersom jag varit ”ledig” mycket har jag kunnat nyttja de ljusa timmarna mitt på dagen för att promenadåka lite skidor, och fast det bara blivit några kilometer varje dag har det ändå blivit ganska många mil totalt.

Och sen förstås, sångövning med Bjärtråkören alla tisdagar, och motionsdansande varannan vecka Bollsta Folkets Hus och varannan vecka Ramviks Folkets hus.

Hur kul får en ha egentligen?
Livet är gott. Säger bara det…


  
19/01/2016 10:33      Äntligen riktig vinter


  
19/01/2016 10:30      Länge sen sist
Nu var det förfärligt länge sen jag skrev i bloggen. Ska inte försöka mig på att berätta om allt som hänt sen sist, men kan i alla fall konstatera att livet är gott att leva.

Ser nu fram emot en härlig vårvinter med många roliga fritidsaktiviteter,bland annat tre fjällresor. Härligt!

Och förstås en massa sjungande och dansande.

Och förstås en hel del umgänge med barn och barnbarn och andra goa vänner.

Återkommer med rapporter

  
19/01/2016 10:29      Vinter och snö


  
09/07/2015 11:19      Och sommaren kom...
med regn och kyla
Lite deprimerande är det när sommaren inte erbjuder sol och värme, för det är ju nåt som vi nordbor så länge längtat efter och så väl behöver. Till vädermakternas försvar kan vi i alla fall säga att midsommarhelgen var fantastisk, och att den årliga Skulefestivalhelgen likaså. Tack för det. Får väl leva på det så länge.

I maj fick vi i alla fall en alldeles fantastisk semestervecka i Salzburg Österrike. Ett alldeles underbart väder och härliga dagar tillsammans med gamla goda vänner. Vi började med ett par dagar i Berlin men sen blev det som sagt var Salzburg och dess omgivningar, väl omhändertagna av Zepp, Marit, Annemarie och Hermi m fl. Underbart att bara få åka med och bli så ompysslad. Tack snällaste bästa ni.

En finfin dag värd att nämna var också den morsdagspresent som jag visste att jag skulle få den 21 juni, men jag visste inte vad det var. Det blev Ronja Rövardotter på Norra berget i Sundsvall tillsammans med hela klanen. De vet vad jag gillar.

Årets barnbarnsvecka förflöt utan bad på hälla, vilket också var lite sorgligt. Men vi försökte hitta på andra roligheter. Det blev bland annat en tur upp på Gälingen med storbarna Moa, Alva och Ossian, och där stekte vi kolbullar och myste på rätt bra. Och så blev det förstås en del fisketurer de dagar de var här. Småttingarna, som inte är så små längre, kom och avlöste de större, och de är ju så nöjda bara de får leka med varandra och åka fyrhjuling ner till korna ibland. Vilma och Olivia är verkligen inte bara kusiner utan också mycket goa vänner. Mysigt och lyxigt för en farmor/mormor och en farfar/morfar att varje sommar få låna dessa härliga ungar några dagar.

Situationen i lillstuga där jag har mitt kontor håller verkligen på att förändras till det bättre. Det är långt kvar innan allt är målat och tapetserat och fixat, men kontoret har jag fått tillbaka och det är härligt, och det blir så himla fint. Ska försöka komma ihåg att lägga ut bilder när det är klart.

Egentligen skulle det väl kännas som semester nu, men vädret som erbjuds lockar inte till semesterkänsla. Känner mig lite låg p gr av all denna kyla och allt detta blåsande och regnande. Längtar verkligen efter sol och värme, men hoppas att det kommer så småningom.


  
20/04/2015 13:48      Röskada och sjukdom
Livet går inte alltid som på räls. För några veckor sen fick vi en rökskada i det lilla hus där jag har mitt kontor. ELÄNDE! Nu har saneringsfirman varit här, jag/vi har packat ihop allt i huset och nu väntar ommålning och tapetsering av hela huset. Det betyder att jag inte har något riktigt kontor. Frustrerande? JA! Omöjligt? Nej!

Håller på att skola in mig i nån slags kontorslöshet. Håller på att skola in mig på att minimalisera antal pärmar och annat runt omkring mig. Håller på att ställa om mig till att så småningom ha så lite "material" som möjligt i min arbetssituation.

Till påsk blev jag dessutom drabbad av flunsan. Heldäckad med feber och en efterhängsen seg hosta som gör sitt bästa för att sabotera livet. Men det går det också. Det är bara att bita ihop och jobba på.

Vad har jag då lärt mig dessa senaste veckor. Jo, det har alltid kunnat vara mycket värre. Och det ordnar sig alltid. Kanske t o m så småningom till något bättre...

  
02/03/2015 10:20      Stor eller störst
Det här handlar om skillnaden mellan de stora och de största.

Jag tänker på skid- vm i Falun, och alltså tänker jag på skidåkare. Och jag tänker förstås allra mest på två av de största, nämligen Charlotte Kalla och Johan Olsson.

Kalla som var helt uträknad av många av oss som såg henne krokna och stumna totalt i backarna. Fantastiska Charlotte Kalla som skrapade ihop energi från, ja jag vet inte var, och bara kämpade sig fram i placeringarna och till en medalj. Tänker på Olsson som så lätt bara ha kunnat ge upp när Northug kom farande som ett jehu och pressade sig förbi. Fantastiske Johan Olsson som ändå inte gav upp utan, höll i och höll ut, och också fick sin medalj.

Tänker naturligtvis på giganten Petter Northug. Vid det här laget har vi väl lärt oss att aldrig räkna bort Northug, för han har ju bevisat många gånger vad han förmår, men nog var tveksamheten större än någonsin inför detta VM, och även ibland under loppen. Hans sätt att vid exakt rätt tillfälle samla ihop allt vad som fanns i sin kropp och i sitt psyke och bara med någon form av urkraft och starkt målfokus slugga sig fram till guld. Det är bara att buga och niga. Petter Northug är om inte den största av de största för allt tid och evighet så i alla fall en av de allra största, någonsin.

Vad skiljer då de största från de stora? Klart det handlar om skidåkarförmåga, teknik och taktik, skidor och vallor, träning och form och allt det där andra. Men det handlar kanske allra mest om att inte ge upp, att stå emot motgångarna och ta nya tag igen och igen, att hålla i och hålla ut, hela vägen, in i det sista, ända till och över mållinjen.

Och jag tror faktiskt att alla vi andra, i alla våra olika yrken/jobb, i alla våra olika liv, har en del att lära av dessa skidhjältar.


  
20/02/2015 09:59      Uppdrag
Har just nu några riktigt intressanta och lockande uppdrag som ligger och mognar och väntar på någon form av beslut, och nu hoppas jag bara att de verkligen blir av, för det kommer att bli sååå bra.

Och så håller jag på och skriver. Nu var det sagt och skrivet, så nu kan jag inte backa. Jag skriver och skriver och det känns så häftigt kul, men ibland också svårt förstås. Därför har jag raggat upp lite "skrivcoacher" som puttar mig framåt.

Det är som trevligt att få leva och se hur det går...

  
16/02/2015 09:33      I denna lilla del av världen
Vintern, eller egentligen vårvintern, är för oss en tid med en hel del skidåkning. Min man har alltid åkt mycket skidor, inte minst längd, men många genomförda Vasalopp bakom sig. Själv har jag aldrig varit särdeles duktig på skidor, men njuter av att i stilla mak ta mig fram i skidspåren, helst när vårsolen glimmar i snön. Och våra barn har förstås alltid haft längdskidor, och åkt längdskidor, om än inte med samma iver som fadern.

Men vi har också alltid åkt utförs, och det har alltid tilltalat våra barn (och barnbarn). Själv tycker jag också att det är så oändligt roligt, om än jag aldrig har varit särdeles bra på utförsåkning heller. Det är bara så kul. Jag brukar säga att jag känner mig dammfri när jag fått några fina åk i backen. Finns det något härligare än att få ge sig utför en nypistad manchesterbacke, en fin klar solig morgon, utan en massa stressande atackvildar som virvlar runtomkring en. Det är helt enkelt alldeles fantastiskt underbart.

I år blir det kanske inte så mycket längdskidor för min del, beroende på min opererade fot som inte klarar framfotsvickningar så bra. Men utförs går bra… Jag testade förra helgen när vi var i Klövsjö med nästan hela klanen Nilsson, Gunhild och alla som tillhör vår familj. Vi var 19 st. vi bodde i suveränt fin stuga, hade supernära till backen och naturligtvis som vanligt jättetrevligt.

Som vanligt blev jag imponerad av barnens, alltså barnbarnens framsteg. Det händer så mycket bara på ett år, de blir starkare och tuffare allt eftersom och i år stod även alla de minsta på skidorna och drog gladeligen ner för hela storbacken. Den utveckling de går igenom på så kort tid, så mycket de lär sig så snabbt, så duktiga och modiga de är. Tänk om vi skulle ha samma utvecklingskapacitet, vart skulle det sluta?

Vill avsluta med att tala om, att jag känner mig så förfärligt lyckligt lottad som får uppleva detta, att få möjlighet att åka skidor i vacker natur och friskt luft, att jag får se mina barnbarn ha roligt och utvecklas, att jag i fred, ro och glädje får umgås med familj och vänner, att jag får leva och bo här i denna lilla del av världen.



  
16/02/2015 09:31      Fyra tuffa stortjejer


  
16/02/2015 09:29      Tobias och Vilma


  
16/02/2015 09:28      Lina och Olivia


  
16/02/2015 09:26      Ossian åker lift själv


  
26/01/2015 21:03      Tulpantid
Rackarns va fort årets första månad har gått, snart är den slut. Många säger att tiden går fortare när en blir äldre men det tror jag inte på. Tänk bara på alla gamla ensamma människor va sakta tiden går för dem. Och alla de som tycker att det mesta här i livet är tråkigt, för dessa stackare går tiden ju ursakta. Jag tror helt enkelt att tiden går fort när vi har roligt, och jag tycker att januari 2015 har varit en rolig månad. Varför då? Jo, för att jag har fått delta i så många intressanta, stimulerande och framåtsyftande möten och samtal. Många av dessa har faktiskt handlat om kommande EU-medel och det ska bli riktigt intressant att se vart allt detta tar vägen.

Men detta får framtiden utvisa. Till dess gläds jag åt att den bleka vintersolen kämpar sig fram allt oftare och stannar allt längre, åt snön som stundom både gnistrar och glimmar, och åt att det är tulpantid. De fräscha krispiga tulpaner i allsköns färger, som vi har möjlighet att inköpa till rimliga priser denna tid på året, är ljuvligt välgörande för oss människor.


  
26/01/2015 19:51      Tulpaner


  
20/01/2015 09:48      Januari 2015
Hoppsan. Hela hösten har gått och jag har inte bloggat nåt alls. Kanske läge för en liten summering av höstens händelser…

Privat handlade mycket om att tömma och sälja mammas hus, och i slutet av september gjorde vi avslut i detta kapitel. Och till råga på allt valde min bror och svägerska att gifta sig på vår altan, vilket kändes hedrande och roligt.

I början av november åkte Bosse och jag till Gran Canaria med våra barn och barnbarn. Det var första gången vi var till sol och värme tillsammans hela klanen samtidigt och det var förstås ljuvligt härligt trots lite magsjuka. Annars är allt bra med alla våra nära och kära och de är ju det viktigaste i livet.

När det gäller arbetet handlade hösten väldigt mycket om att avsluta projektet Främja kvinnors företagande i Kramfors. Ett fantastiskt roligt uppdrag som pågått några år. Jag är så glad att jag fått möjligheten att jobba med detta och skulle inte tveka att tacka ja till ett liknande uppdrag, i Kramfors eller någon annanstans.

Som grädde på det lyxiga moset blev jag i november utsedd till Årets Futura. Ett pris som delas ut till den som på bästa sätt främja kvinnors företagande. Motiveringen var:

Ingalill har under många år hjälpt, stöttat och lyft ett stort antal entreprenörer i Kramfors kommun. Som företagare och konsult med spetskompetens inom området jämställdhet har hon på ett imponerande sätt speciellt främjat kvinnors företagande.
Med smittande energi har hon genom sitt arbete erbjudit otaliga företagskvinnor kunskap, insikter, nätverk och tillhörighet.
Ingalill Bergman har helt enkelt gjort skillnad – hennes gärningar har skapat framtidstro och värdefull kraft hos många.

Priset fick jag fredag den 14:e november. Måndag den 17:e november opererade jag höger fot på Umeå Sports Medicin, i Umeå. Problemen med Hallux Valgus och hammartå hade blivit lite för stora så det var nödvändigt med en operation för att slippa värk. Efter det blev det sittande i fåtölj med fot i högläge i många veckor. Som tur var hade jag Bosse hemma och han skötte verkligen sysslorna som hemtjänst och färdtjänst med den äran. Jag läste böcker, löste korsord, skrev en del brev mm. Men nog sjutton är det segt att sitta som en heffaklump (inte för att jag har vet om heffaklumpar sitter särskilt mycket). Tycker verkligen inte om att hela tiden måsta be om hjälp, att hela tiden vara beroende av någon annan.

Sen blev det ju jul och mera ledighet. ”Slow motion – läget” som infunnit sig blev om möjligt ännu ”sloware”. Men förstås på ett annat sätt. Kalas och diverse andra möten med familj och vänner. Roligt, viktigt och helt rätt sätt att ta leva under julhelger.

Men nu är det vardag igen och jag är igång igen. Och jag uppskattar ner än någonsin möjligheten att ta mig upp och ner för trappor som jag vill, att göra det jag vill göra hemma när och som jag själv vill, och kunna ta bilen och köra vart jag vill när jag vill. Och alla dessa stimulerande intressanta livgivande jobbmöten. Inser att jag verkligen gillar att jobba och att ”vara i farten”.

Min önskan här och nu är att få fler bra roliga stimulerande uppdrag, eller att kanske t o m få en deltidstjänst eller ett deltidsvikariat. Inser att jag har en gedigen kompetens, mycket erfarenhet och mycket kvar att ge. Jag är öppen för det mesta.


  
20/01/2015 09:47      Futurapris


  
22/08/2014 08:55      Finaste barnbarnen


  
07/08/2014 10:55      En sån sommar
En sån magisk sommar får vi sällan uppleva. Detta fantastiska sommarväder, denna sol och värme, dessa underbara sommarkvällar. Det har varit helt ljuvligt, dag efter dag. Och som vi alla har badad. Jag tror jag aldrig i mitt liv badat så mycket som denna sommar. Och barna har lärt sig simma och dyka och hoppa… Det har nästan varit för varmt för att grilla, men det gör inget. Desto fler glassar har ätits.

Det har varit så härligt att få vara ledig.
Men nu närmar sig sommarledigheten sitt slut. Lite trögt känns det att komma igång med jobb igen, men det ska nog gå bra bara knoppen vaknar till liv igen efter några veckors mer eller mindre total avstängning. Och jag ser fram emot en sista höst med projektet Främja kvinnors företagande. Det blir några intensiva månader och sen vet jag inte alls hur det blir. Jag hoppas och tror att det ska dyka upp några nya trevliga lockande intressanta uppdrag.

Några dagar har jag förstås ägnat åt mammas hus. Runar, min bror, har varit uppe ett par gånger, och tagit med lite grejer hem till sig och det sina. Men jag har förstås varit där fler dagar, och det känns som att jag fått bearbeta sorg samtidigt som jag vänt och vridit på alla saker, alla dukar, alla kort och brev, ja allt. Nu återstår det allra sista, huset ska tömmas och säljas. Och det känns rätt och bra.

Tänker att jag kanske kan sparka igång mitt jobbtänk lite bättre och effektivare när detta är över. Tänker att det kommer att hända nåt bra med hösten och kommande jobbår.
Tänker också ofta att jag är så tacksam för att jag än så länge får hänga med och se hur det går för alla mina nära och kära, mina barn och barnbarn. Att jag får göra en massa roliga saker i jobbet och privat. Att jag får ha ett gott liv.


  
26/06/2014 14:44      Sommar igen
Det har varit ett stormigt, oroligt och periodvis sorgesamt ”läsår”. Allt detta började i juli förra året när mamma ramlade och hamnade på sjukhus, tätt följt av att Bosse som blev svårt sjuk och höll på att försvinna helt. Sen var det bara att använda hösten till att kravla sig upp på banan och få läget under kontroll. Men alla dessa svåra sjukdomsfall och dödsfall har fortsatt att följa med under vårterminen. Och så dog då mamma den 22 maj. Sorgesamt men också skönt att det gick så pass fort, och begravningshögtiden blev ljus och fin. Vi har tagit ett varmt, värdigt och passande avsked av mamma. I morgon är det dags för begravning igen, då ska vi ta avsked av en god vän som dog allt för tidigt.

Samtidigt som det har varit ett periodvis tungt år har det också varit ett ljust, roligt och fint år. Barn och barnbarn mår bra och det är ju det allraste viktigaste av allt. Jag/vi har firat vänner som fyllt år och haft trevliga stunder tillsammans med kompisar. Jag har fått dansa och sjunga och ta del av goda musikstunder. Det har varit skidresor under vintern och några kvällsbad på hälla nu på försommaren, och jag har läst många bra böcker etc. Livet har alltså också varit gott, mycket gott.

När det gäller jobbet har jag åter haft förmånen att få jobba med intressanta och inspirerande uppdrag, bra uppdragsgivare och fått möta nya utmaningar. Jag har rensat ut gammalt och plockat in nytt, tänkt bort gammalt och tänkt in nytt. Och så fick jag ju vara med om Nordiskt Forum i Malmö. Vilken grej… Nu ser jag fram emot en höst och ett nytt ”läsår” med förhoppningsvis många nya häftiga, trevliga, roliga, inspirerande uppdrag. En av mina drömmar är att få åka till Island, för företagets räkning, för någon typ av uppdrag. Om jag önskar det tillräckligt starkt blir det nog av, likväl som allt det där andra jag vill.

Men först ska det bli semester. Ett par jobbdagar till bara, och sen… Och det ska bli riktigt riktigt skönt med en lång ledighet.


  
09/06/2014 15:25      Sorg
Dagen efter att jag skrev mitt förra blogginlägg dog min fina mamma. Visserligen var hon gammal, 91 år, men det var ändå helt oväntat. Så här snart tre veckor efteråt inser jag att det var bra att det blev som det blev. Det gick fort, hon fick vara hemma ända till sista dagen, hon slapp ligga och lida på sjukhus. Jag är så tacksam att jag fick sitta med henne till sista andetaget. Och jag är så oerhört tacksam att jag fick ha min fina mamma så länge. Hon fick ett gott liv och det var hon värd. Men jag sörjer henne, jag saknar henne och hon kommer alltid att fattas mig.


  
21/05/2014 09:32      En nyttig övning
Jag blev på Facebook inbjuden i den stafett som handlar om att dela med sig av tre saker jag är tacksam över, glad för, nöjd med eller helt enkelt tre positiva saker som hänt mig eller jag känt varje dag, och samtidigt varje dag bjuda in en ny person varje dag att göra detsamma. Jag tackade med glädje ja till detta, då det passar så bra in i mitt liv just nu, eftersom mycket hela denna vårtermin har handlat om att skanna av, tänka till och analysera hur jag har det nu och vill ha det framöver. Men det är en annan historia.

Åter till tre goa tankar att dela med sig av varje dag i sju dagar, på Facebook.
Tänkte att möjligen hälften av de jag bjuder in skulle tacka ja till att delta, och hittills har det varit så. Många är så rädda för att bjuda på något av sig själva, om sig själva. Många anser sig inte ha tid eller lust eller, tja det kanske bara inte passar här och nu. Men framförallt tror jag att det beror på rädslan att dela med sig, av sina egna tankar och funderingar, rädslan för att man ska framstå som märkvärdig eller rädslan för att någon ska tycka att jag är fjantig eller fånig.

Har under den här veckan tänkt väldigt mycket på det råd som många coacher och mentala tränare, som exempelvis Stig Viklund, pratar om. Skriv ner tre positiva saker, bra saker varje dag, det hjälper dig att vända dig själv att tänka positiva goda och därmed också kreativa stärkande tankar. Och det i sin tur hjälper dig att klara av att göra det du vill. Jag tror att Stig och de andra mentala tränarna har rätt. Att bara flyktigt tänka lite positiva tankar nu och då, blir mer som nåt som bara fladdrar förbi. Att skriva ner dessa tankar gör att du dels verkligen måste tänka till lite extra och det faktum att det kommer ner i skrift gör även att det känns starkare och mer. Om du dessutom vågar uttala dessa i offentlighetens ljus gör att det blir än starkare och än tydligare, även för dig själv. Trollen må spricka i ljuset men goda kreativa inspirerande stärkande tankar växer av ljus.

Under den här tiden har jag själv nogsamt läst andras positiva dagliga tankar, och också ägnat mig åt en liten snabb analys av dessa. Vad skriver folk om? Vad är alla dessa Facebookmänniskor tacksamma för? Jo framförallt två saker.

1. Familjen, barn, barnbarn, föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon osv. Alltså nära och kära, men också andra relationer som bästa vännerna, bästa grannarna, bästa kollegorna. Folk tackar för barnvakten, barnbarnkramen, arbetskamraten som fixar snabblunchen, kompisen som alltid ställer upp etc.

2. Naturen. Kanske inte så konstigt i denna ljuva försommartid, men här trängs vitsippor och liljekonvaljer, den spirande grönskan, solen och värmen, regnet som gör nytta, tranor och svalor och rådjur. Tillgången till skogspromenader och vattenskvalpande och glittrande sjöar, älvar, bäckar och hav. Och detta gäller även de som bor i större städer, om än utbudet där kanske är något mer begränsat.

Sen blir det lite mer varierande. Några pensionärer är tacksamma för att de är fria, lösa och lediga, fastän de förstås har väldans fullt upp. Bland de som fortfarande arbetar märks mest de som är tacksamma för de utmaningar och de glädjeämnen de har via sina jobb, och eftersom jag har många egna företagare i min Facebookskara skrivs det en hel del om tacksamhet för trevliga och intressanta uppdrag.

För mig har den här Facebookutmaningen varit en nyttig övning. Jag har fått anledning att verkligen tänka till, och eftersom jag har gett mig själv modet att våga delge mina tankar till andra så kommer de också att växa och ge mig mer mod, mer kraft, mer energi att hantera livet på ett för mig bra sätt.


  
13/05/2014 11:09      Tacksamhet
Noterade på Facebook att det nu glider runt förfrågningar till folk om att rada upp de tre saker man är mest tacksam över. Har faktiskt funderat på detta lite det här senaste året, och jag tror att jag har kommit fram till att jag är mest tacksam över...

1. Min familj.
Mina allra närmaste nära och kära, icke minst mina fina barnbarn som jag ser som en oförtjänt gåva, en guldkant i tillvaron.

2. Livet
Livet som varit men framförallt livet som är. Förmånen att få finnas till, att få hänga med och se hur det går.

3. Alla dessa roligheter
Sången, musiken och förstås självklart dansen. Alltså det jag brukar benämna livets krydda. Möjlighet till vandringar i fjäll, skog och mark. Möjligheter att åka skidor längs och utförs. Helt enkelt tillgänglighet till "uteaktiviteter". Förmånen att få läsa böcker, många många böcker och förstås... Att jag ibland får resa, (och jag skulle gärna vilja resa mer, mycket mer).

Vad är du tacksam över?


  
10/05/2014 18:50      Mina omtalade sopor


  
08/04/2014 10:59      och nu då...
Har ända sen i höstas funderat över vad jag ska göra nu då. Jag har fyllt 60 år, och jag vill jobba vidare, förmodligen längre än till 65, men med vad? Och hur mycket? Och vilka uppdrag vill jag egentligen ha?

Jag har rensat i mitt 15-åriga företagarliv, rensat papper, kontor, gammalt skräp. Jag har med hjälp av mentor försökt analysera vad jag vill och ska, och påbörjat den färden. Jag har t o m öppnat upp mitt eget motstånd och kan nu tänka mig att ta en deltidsanställning om rätt erbjudande skulle dyka upp.

Nu är det vår och sommaren närmar sig. Hur ser hösten ut? Jag vet inte? Men jag ser fram emot sommaren, och hösten. Livet känns lockande och spännande och intressant, och jag är övertygad om att det kommer att bli bra.


  
08/04/2014 10:49      Gå vidare
När så kontoret är rensat och det ryms lite ny energi och nya idéer. Då går det som lättare att tänka igen. Och det känns bra.

Har ju också stor hjälp av min mentor och alla de kontakter som hon ”tvingar mig” att ta. Jag ringer och mailar personer jag haft kontakt med under årens lopp, personer som gett mig uppdrag eller som jag haft uppdrag tillsammans med. Det är lite jobbigt att ta sig för, men stimulerande och energigivande när jag tagit mig för. Inser vilket fantastiskt nätverk jag byggt upp under årens lopp. Inser vilka superbra referenser jag har när jag vill och behöver använda dem. Dessutom har det gett några små uppdrag och det är ju inte fel.

Men det händer att jag tar en och annan ny kontakt också. Det är ännu jobbigare att komma över den tröskeln, men om jag ska få nya intressanta uppdrag så måste jag ju.


  
08/04/2014 10:39      Rensat
Det har varit ett mödosamt jobb, men nu är kontoret rensat. Många svarta sopsäckar blev det, som nu ligger ute på ”majbrasan”. Märkligt att spara så mycket gamla foldrar och föreläsningar och rapporter och anteckningar som en aldrig använder eller ens tittar i. För att inte tala om gamla overheadbilder. Vem använder overhead idag? Ett tag tänkte jag ge upp. Stoppa in allt i en garderdob och stänga dörren. Men jag höll ut, trots att jag fick ont i huvet. Tur var det. För nu är det som sagt gjort. Bra jobbat käring! Grattis till mig som varit så duktig på att rensa.


  
23/02/2014 15:20      Nytt
Är just inne i en intressant fas i företagandet. Håller på att sanera, sortera, rensa, lägga till, ladda om och ladda nytt, inför de sista jobbåren.

Har funderat mycket och funderar vidare... Vad vill jag egentligen? Vilka uppdrag vill jag ha? Hur och var ska jag hitta dessa? Vad vill jag inte göra? Vad ska rensas bort? Jag vill verkligen unna mig att ha kul när jag nu passerat 60. Men jag ska inte sticka under stol med att jag även vill tjäna pengar. Samtidigt vill jag ju inte jobba mer... Och nu gäller det att få till en bra balans.

Jag får hjälp att hantera alla dessa frågor av en klok mentor, Anita Boström från Umeå. Och det är jag tacksam för.
Men jag försöker även att ta hjälp av andra kloka människor. För det handlar ju mycket om att våga lyfta fram sina funderingar i ljuset, våga se och våga förändra sånt som behöver förändras. För om vi gör som vi alltid har gjort får vi ju samma resultat som förut. Vill vi ha ett annat resultat måste vi också göra på ett annat sätt.

Och när jag nu ändå är på gång med dessa nytankar, så håller jag också på att ändra frisyr. Är så vansinnigt trött på att klippa och färga håret "vaett". Så nu är det färdigfärgat. Nu blir det grått. Samtidigt har jag tänkt mig en ny frisyr, och jag har ingen aning om var detta kommer att landa, hur det kommer att bli.







  
31/12/2013 12:29      Året som gått
Så har ett år gått igen, och det har som vanligt gått allt för fort. Det har varit ett bra år, men ett dramatiskt och jobbigt år. Men eftersom allt gick bra, får vi vara nöjda. Mycket nöjda. Många runt omkring oss kämpar med svåra sjukdomar, tuffa behandlingar och visserligen går det oftast bra, om än inte alltid. Några av de som funnits i närheten har gått vidare till en annan värld detta år. Bosse blev kvar, och det är bara att vara tacksam för det.

Privat har det alltså varit tubulent. Bosses svåra sjukdom, våra vakdygn på Umeå sjukhus kommer jag förstås aldrig att glömma. Och jag är så oerhört glad och lycklig för att jag har mina barn och deras familjer, och alla nära och kära som finns runt om oss. Vi mötte så oerhört mycket värme och kärlek under denna våra period. Och jag vet att jag orkade tack vare det enorma stöd jag fick. Tack alla!

Privat har det också varit roligt. Jag fyllde ju 60 år. Firade med barn och barnbarn under en oförlömlig sommartripp. Dagarna på Astrid Lindgrem värld i Vimmerby var underbara. Och jag vill gärna åka dit igen. Sen skulle det bli ett sommarkalas. Ett kalas som på grund av Bosse svåra sjukdom blev ett höstkalas. Ett härligt höstkalas med familj och vänner i alla åldrar, från 1 – 91 år. Tack alla ni som var med och bidrog. Tack!

Sen har det ju även varit jobb förstås. Och ett sånt fantastiskt roligt jobb sen. I år har jag åter haft förmånen att få ha himla många trevliga intressanta inspirerande och givande uppdrag. Har haft fömånen att få träffa så många kloka duktiga häftiga personer. Fanttastiskt! Jag är lika förvånad som alltid för att det gott så bra, att jag haft så mycket jobb, och jag önskar av hela mitt hjärta att det får fortsätta på samma sätt under 2014 och några år framåt.

Nu tar vi nya tag. Nu går vi vidare.

Gott slut och Gott nytt...


  
08/11/2013 13:56      Efter mörker kommer...
Efter en tung tid känns livet nu åter lätt och gott. Alla i familjen mår bra, jobbet rullar på som det ska. Vad kan en mer begära.
Får en sen koppla av några dagar i fina Saxnäs, och till och med pröva lite fiske, så... tja...

  
08/11/2013 13:55      Storfiskaren


  
12/09/2013 09:34      När nåt händer
Efter att livet bara har rullat på så hände det slag i slag. Det där som händer andra, men inte mig.

Först råkade min mamma ut för en olyckshändelse, ramlade och slog sig illa, via ambulans till sjukhus och så småningom hem igen. Okej. Det är inte oväntat. Hon är ändå 90 år.

Men sen…

Åkte min man in på sjukhus för ond rygg och sedan bakteriell hjärnhinneinflammation. Mycket svårt sjuk, nära ögat att det inte skulle gå vägen. Men det gick vägen, och nu är han hemma igen, efter en månad på sjukhus.

Vid såna här tillfällen får en anledning att tänka. Inte minst att tänka på vad som är värt nåt, egentligen. Att ha sina nära och kära, att ha barn och familj som bara finns där, Ja. Att ha sina trogna nära vänner och grannar, som stöttar och supportar och hjälper på alla sätt, ja visst.

Men faktiskt också att ha ett arbete som är så pass intressant och stimulerande att en tvingar sig att bita ihop och jobba och därmed få tänka annat än sjuk- och orostankar.

Jag är tacksam för livet, för mina nära och kära, för alla mina vänner, grannar, kollegor och… för att jag har mitt jobb, mitt engagemang.


  
27/06/2013 09:47      Sommar igen
Så är det då sommar igen. Vintern var lång i år, och mycket vinter var det. Men till slut blev det vår och tjosan så vart det sommar. Sommaren kom tvärt. Det har varit varmt och fint länge. Och det gillas. Har skrivit och sagt detta många gånger, men är värt att upprepas. Sol, ljus och värme! Vi nordbor behöver detta så mycket. Jag behöver detta så mycket. Kroppen och knoppen mår så bra av sol, ljus och värme.

Arbetsåret har varit bra. Jag är så glad och så tacksam för att jag i alla dessa år fått förmånen att arbeta med så roliga, stimulerande och intressanta uppdrag. I år har jag bland annat haft (och har) uppdrag i Umeå, Stockholm, Lycksele och Gotland. Och jag har turen att få träffa och arbeta med så många kloka, bra, kompetenta och dessutom trevliga människor runt om i landet. Dessutom har jag ju den äran att få arbeta med Främja kvinnors företagande i Kramfors, med alla dessa fantastiska företagarkvinnor i kommunen. Nu har vi dessutom bildat Futura, föreningen för företagande kvinnor i Kramfors kommun. Jättekul!

Privat har det också varit prima. En och annan i min vänskapskrets har visserligen drabbats av diverse sjukdomar, och någon har t o m gått bort, vilket förstås är jobbigt och sorgligt. Men det är väl förstås en del av livet. Förutom dessa tråkigheter har det varit bra. Min man har gått i förtida pension, och det känns rätt. Äntligen får han ta det lite lugnt och slipper kliva upp i svinottan varenda morgon.

Barn och barnbarn och alla andra nära kära har det fint. Jag avslutar mitt lilla blogginlägg med lite bilder. Eftersom Bosse och jag hade hand om våra minsta små ViOler alltså Vilma (snart 2 år)och Olivia (1,5 år), ett par dagar i början av veckan, blir det förstås några bilder på dem. Bland annat en bild på den nyblivna pensionären tillsammans med de två kusinerna.

Och så lägger jag med en bild på min lilla mamma och jag. Den är tagen under lilla Sandöbron på Midsommarafton. En fin dag som vi var ute och åkte med mamma och upplevde gamla barndomsminnen bland annat på Svanö.

Nästa vecka ska de tre större kusinerna vara här några dagar. Sen blir det Skulefestival och mycket annat. Och i sommar ska jag dessutom fylla 60 år. Ska bli kul det också… Så det blir nog fler bilder…

Till sist
Trevlig sommar till er alla


  
27/06/2013 09:45      Småtjejerna på fyrhjulingen


  
27/06/2013 09:43      Vilma och Olivia med sina bollar


  
27/06/2013 09:42      ViOlerna myser


  
27/06/2013 09:40      Bosse pensionär och två små


  
27/06/2013 09:38      Mamma och jag


  
02/05/2013 11:42      Våren
Äntligen har våren kommit. Efterlängtad som kanske aldrig förr, då vintern har varit lång i år. Det är en fantastisk tid med jublande fågelsång och de första vårblommorna som strävar sig upp ur den kalla marken och vänder sig mot solen. Precis som vi människor vänder oss mot solen och låter oss värmas och fyllas av ljus i kropp och själ.

Nu är också en tid att avsluta och sammanställa vårens uppdrag och samtidigt planera för hösten. Roligt och inspirerande.





  
18/02/2013 10:19      Vårvinter
Vintern har varit lång och rejält vintrig, men nu nalkas våren och vårsolen tittar fram. Än värmer den inte särdeles mycket, men ljuset är efterlängtat.

Jag ser fram emot en mars månad med flera trevliga skidutflykter tillsammans med barn, barnbarn och andra nära och kära. Och jag ber stillsamma böner om att alla får hålla sig friska. Framförallt Tobbes familj har haft en väldans otur med influensor och magsjukor och jag hoppas verkligen att de nu har gjort bort detta.

Sen blir det april, och då fyller min fina mamma 90 år, vilket ska firas.

Men däremellan är det jobb förstås. Kan ibland slås av tacksamhet för alla de trevliga roliga inspirerande uppdrag som jag har. I fredags hade jag en föreläsning för mina "gamla" kollegor och vänner inom förskolan i Kramfors. Det kändes mycket speciellt och det var jättekul.

Här följer nu också några vinterbilder...


  
18/02/2013 10:17      Vinterbilder
Här kommer några fina vinterbilder. Först två från hembyn. Härliga vinterdagar med solen glittrande i snön, och det efterlängtade vårljuset. Den tredje bilden från ett Gotland i blåtonad vinterskrud.

  
18/02/2013 10:15      Vinterskrud


  
18/02/2013 10:14      Vinterglitter


  
18/02/2013 10:12      Gotland om vintern


  
31/12/2012 11:24      Kusinerna
Julafton i Vintertjärn

  
30/12/2012 14:29      Jul och Nyår
Så har julhelgen åter passerat och vi går mot nytt år igen. Det har varit en fin helg med mycket samvaro med barn o respektive o barnbarn, m fl. Första julen utan Elvy, men mamma hänger fortfarande med. Julafton i Vintertjärn och sen hela bandet här några dagar. Och till det traditionella årliga julfikat kom även Brysselborna med, och det var ju kul.

Tyvärr är jag lite däckad av feber just nu, vilket kan ställa till det för nyårsfirandet, men det är ju en världslig sak. Om febern inte släpper stannar jag helt enkelt bara hemma, i soffan. Det går bra det också.

Kommer att lägga till några kort så småningom…


  
04/12/2012 19:54      Jobb o Jul
Snart jul igen

Det går så fort. Tiden räcker inte till. Vart tar tiden vägen? Kommentarer som känns igen av alla. Ändå vet vi ju att tiden är hyfsat rättvist fördelad, åtminstone om vi räknar per dygn. Det är ju 24 timmar per dygn, och så är det bara. Och vi använder dessa timmar lite som vi vill. Men nog tycker jag att den här tiden har gått förfärligt fort. Och nu är det snart jul

Adventstiden är här, och det känns gott. Alla dessa adventsstjärnor och ljus som lyser upp i höstmörkret. Och nu har dessutom snön och kylan kommit. Fantastiskt vackert, kallt, klart och fint.

Sista arbetsrycket före ”jul-ledighet”. Det har varit många resor och många olika och roliga uppdrag de sista veckorna. Stockholm och Umeå och Lycksele och Sundsvall och… tja…

Nog är det kul, men nog kan jag längta efter lite vila. Att få sova lite längre, slappa framför TV:n där hemma, promenera i byn, läsa lite och lösa några korsord, och naturligtvis umgås med nära och kära. Och snart är vi där. Snart.


  
18/10/2012 09:14      Höstmitt
Mitt i hösten, eller om det nu är slutet på hösten och början av vintern. De flesta löven har dinglat ner från träden, det är endast några tappra klungor som hänger kvar. Första snön har dalat och tinat. Det är oftast mörkt, blött och grått. Smålampor tänds i fönstren och ljus tänds på borden. Allhelgonahelgen närmar sig och sen börjar nedräkningen mot advent och jul.

Det har precis som vanligt varit en intensiv arbetsperiod, från slutet av augusti, hela september och nu i oktober. Den senaste veckan har dock varit en landahemmavecka. Jag har hunnit rodda undan mycket på kontoret. Dessutom har jag avsatt tid att hjälpa min lilla fina mamma med lite höstbestyr. Och så har jag förstås beställt tapeter, då jag har som avsikt att tapetsera om och möblera om ett rum där hemma. Jättekul!

På fredag åker våra vänner Kerstin, Lennart och vi till Dublin några dagar. Det ser jag verkligen fram emot. Dublin har länge stått på min reseönskelista, och nu ska det bli av. Himla skönt att bara varva ner några dagar…

Sen blir det en intensiv period igen. En tid med många resor och många intressanta roliga uppdrag. Jag fortsätter med Södermalms hemtjänst (Aleris) och Ledningskraft i Umeå. Dessutom ska jag till Lycksele ett par turer för att hålla i några utbildningsdagar. Men så är det förstås också Kramfors kommun som ska ha en utbildningsdag i jämställdhet för alla sina chefer. Riktigt kul att även Gotland och Sundsvall hört av sig för att ha mig som supportande jämställdhetskonsult. Det blir kanske inte förrän efter jul, men det känns väldigt bra.

Så livet känns rätt bra faktiskt, trots höstmörkret…


  
21/09/2012 15:34      Reseskildring Ossian
Torsdag den 6 september 2012 var det då äntligen dags för Ossian Hed att få åka med mormor till Stockholm. Detta äventyr som Moa och Alva pratat så mycket om, den resa som de gjort med sin farmor, när de var drygt 3 år gamla. Ossian blev nästan 3 år och 8 månader innan Stockholmsturen blev av för honom.

Ossian och mormor fick ett par härliga dagar i Stockholm tillsammans .
Ossian var nog både taggad och spänd när mamma Lina och lillasyster Olivia kom med honom till Midlanda flygplats. Men han vinkade glatt hejdå till dem, vi checkade in våra väskor och oss själva. Sen blev det lite väntan innan vi fick kliva in i flygplanet, men det gick bra det också. Och sen var det spännande både med starten och flygande ovanför molnen.

Ossian hade fått lov om att öppna sin påse med godisbilar när vi kom in i flygplanet och hans rygga var packad med lite pysselsaker. Men han blev ändå himla glad när flygvärdinnan kom med en fin presentpåse till honom. En påse som innehöll både pyssel, ett flygplan och lite annat.

Sen var det spännande att landa. Och på Arlanda fixade Ossian hjälpa till att själv ta väskan från bandet. Sen tog vi hissen ner till Arlanda express och åkte alltså tåg in till Stockholms central. Från Centralen åkte vi taxi till hotellet. Under hela resan kämpade Ossian på och drog sin fina dragväska själv och det gick jättebra. Han gnällde inte en enda gång.

Väl framme på hotellet, Drottning Viktorias Örlogshem fick vi veta att vårt rum faktiskt redan var klart, och det var ju skönt. Vi plockade upp lite grejer, och tog med våra jackor och ett paraply i ryggsäcken när vi gav oss iväg mot Junibacken.

Från Teatergatan på Blasieholmen till Junibacken på Djurgården är det rätt långt, men Ossian gick och gick. Han gnällde inte en enda gång nu heller, fastän han nog blev lite trött i benen. Fast vi stannade förstås och tog lite glass- paus.

Till slut var vi i alla fall framme på Junibacken. Där låste vi inte lite grejer i ett skåp, och sen gick vi raka spåret och åkte med sagotåget. De skulle ha lite uppehåll med det så vi passade på att åka före lunch. Vi hade väldans tur för det var ingen kö alls. Ossian tyckte att det var jättemysigt men också lite läskigt, och det var förstås den där stora råttan hos Nils Karlsson Pyssling och draken Nangiala som var de läskiga.

Men sen var det äntligen dags för lunch. Och då var vi hungriga. Det blev Pippis pannkakor förstås, och mjölk med sugrör.

Sen gick vi tillbaka upp Villa Villerkulla – området och där fanns det förstås mycket kul att leka med, hus att krypa in i och grejer att klättra i. Det var även en del nyheter för mormor, spännande hus och rutschkanor och sånt. Och ett spännande flygplan som man kunde sitta in. Jättekul.

Vi såg även en teaterföreställning. Fast Ossian ville inte kliva innanför ”bandet” och sitta på läktaren. Men vi såg bra ändå där vi satt strax utanför. Och det var en jättebra och jättespännande saga, nämligen Sagan om det röda äpplet.

Efter teaterföreställningen gick vi in till Sagotorget för Ossian ville kolla lite till och leka lite mer där, innan vi skulle handla i shoppen. För egna pengar köpte Ossian sen en stor fin mjuk och gosig Mamma Mu till sig själv och en mjuk Pippidocka till Olivia. Sen köpte han även lite småsaker till Moa och Alva, pennor till Moa och en liten pysselbok till Alva. Och lite annat smått och gott blev det också. Mormor köpte boken Sagan om det röda äpplet till Ossian.

Sen var det dags att gå hem. Vi hittade inget bra glass – ställe på väg hem, men däremot ett väldans bra juice- ställe. Ossian fick ett stort glas juice och mormor fick en efterlängtad cappucino och sen orkade vi gå hela vägen, hem lätt som en plätt.

När vi kom hem till hotellet gick vi upp och myste lite i vårt fina rum. Och Ossian fick äntligen leka med sin nya fina Mamma Mu och alla andra fina nya grejer. Men vi stannade inte så länge. Vi gjorde oss i ordning och gick iväg för att leta matställe.

På vägen dit stötte vi på hästarna som även kusinerna suttit under och blivit fotograferade vid. Så det var ju klart att Ossian också ville ha kort på sig och hästen.

Men sen blev det mat. Ossian åt hamburgare och mormor pasta. Det var jättegott, men Ossian blev väldigt trött. Han fick en ballong på restaurangen, men den flög iväg upp i luften. När vi gick fick han en till, och fastän mormor band fast den vid hans arm flög den iväg ändå. Då blev Ossian lite ledsen. Och han orkade inte gå nån extra sväng för att köpa tidning. Det blev bare en risifrutti till kvällsfika och så direkt till hotellet.

På hotellet blev det kvällsmys med kvällsfika, men ganska snart sovtajm.

På fredag åt vi frukost i lugn och ro på hotellet. Sen gick vi ut lite och kollade läget innan det var dags att åka taxi tillbaka till centralen. Där tog vi Arlanda express igen till flygplatsen.

När vi hade checkat in väskorna och oss igen, gick vi runt lite på Arlanda. Här fick så Ossian välja tidning och så köpte vi lite annat ätbart, medan vi väntade på flyget. Det tog lite tid tyckte Ossian för nu ville han bara hem. Men flyget kom och flygresan gick bra och på Midlanda stod mamma Lina och lillasyster Olivia och väntade. Och Ossian hade väldigt mycket att berätta.
Så nog var det en bra Stockholmsresa. Det tycker mormor och det tycker nog också Ossian.


  
24/08/2012 10:50      Hösthändelser
Nu håller hösten på att ”ramla på plats”, och många trevligheter är inplanerade.

I kalendern finns inskrivet såna saker som exempelvis, Umeå-uppdrag och middag med bästa Malin, Stockholmsdagar som innehåller både Södermalmsuppdrag (som är så himla kul) och feminist Tribunalen. Toppen! Där finns även oerhört stimulerande aktiviteter med K-nätverket, exempelvis en Chatt-Walk med fantastiska Tove Alserdal som moderator. Och har ni inte läst Tove Alsterdals böcker än så kan jag bara rekommendera er att göra det. Men i kalendern finns även dagar med världens allra finaste barnbarn inplanerade och inte att förglömma en liten hösttripp med bästa vännerna Kerstin, Lennart och Gunhild, till Dublin.

Och jag känner mig tacksam för att få leva ett rikt liv.


  
24/08/2012 10:47      Sommarbilder
Här kommer tre härliga sommarminnen, värda att spara i sinnet hela långa vintern

  
24/08/2012 10:46      Ljuvliga Rotsidan


  
24/08/2012 10:44      Badhälla en Augustikväll


  
24/08/2012 10:42      Sommarminne från Gräsö


  
05/08/2012 15:58      Semestern slut
Så är då även årets semester slut. Och visserligen har det vädermässigt inte varit nån toppensommar, men det känns ändå som att sommarsemestern varit mycket bra. Som vanligt har vi umgåtts med alla våra nära och kära, barn och barnbarn, syskon och vänner. Många bad har det blivit, och många bastubad. Goda middagar och goda viner förstås. Mycket tid att umgås och prata med de man ibland önskar att man hade mer tid att umgås och prata med. Huvudet har verligen fått vila från arbetstankar och jag är så pass ”off” nu, så jag undrar om jag kommer att kunna greppa arbetet i morrn igen. Men av erfarenhet vet jag ju att det går ganska fort att komma in i arbetsrullorna igen, så det ska nog gå bra. Jag är i alla fall övertygad om att det är bra att verkligen vila totalt från jobb emellanåt. Jag tror man blir effektivare i arbetet om man tar sig tid för vila och rekreation.

Och samtidigt som jag nu fyller höst- och vinterkalendern med allt som hör arbetet till, kan jag inte låta bli att planera in små ”längtisar”. Bland dessa finns förstås lite lyxtid med barnbarn, men även lite roligheter ”på egen hand”, eller tillsammans med vänner. För lite längtisar måste man alltid ha framför sig. Livet blir mycket enlare och roligare då.


  
11/07/2012 11:02      Almedalen och Semester
Än en gång har jag fått möjligheten att vara med på Almedalsveckan, och hag upplevde nog att det var än mer folk än för två år sen. Det var exempelvis fler hemifrån. Och dessutom ännu fler seminarier, både fler frukostseminarier men även fler kvällsaktiviteter. Även denna gång fick jag förmånen att få bo hos min vän och kollega Kicki Scheller. Tack för det Kicki!

Det är svårt att säga vad jag tar med mig mest från denna Almedalsvecka. Många bra seminarier var det, om jämställdhet om äldreomsorg och mycket annat. Men en sak kom jag i alla fall fram till. Seminarieformerna är inte särdeles nytänkta. Några utvalda personer som sitter eller står där framme i panelen, i ett samtal, som styrs av en moderator. Detta kräver en proffsig moderator, vilket visserligen många, men långt ifrån alla, hade. Och särdeles mycket energi skapas inte i dessa traditionella mötesformer baserade på dessa evinnerliga stillastående panelsamtal. Jag fick uppleva mer nytänkande bland seminarieformerna förra gången jag var där.

Nej då var det mer energi i Expressens monter. Många intressanta gäster som plockades upp på scenen ensamma eller i olika konstellationer. Riktigt kul blev det när Maria ”allt ljus på mig” Corazza Bildt diskuterade EU tillsammans med Gudrun Schyman. Det var en som fick fler applåder än den andra och det var alltså inte fru Bildt.


Intensivt var det, och intensivt har det också varit sen jag kom hem, fast på ett helt annat sätt. Barn och barnbarn har varit hemma, och stugan har varit överfull. Bosse har fått hjälp att måla lon och dessutom har vi hunnit med ett barndop. Lilla söta Clara Itzel döptes i Berghmans kapell den 8 juli, och sen bjöds vi på god mat i Hårsang. Lite otur med vädret, men det höll i alla fall uppe medan vi var i Hårsang.

Semestervädret är inte så upplyftande. Lite småkallt och regn regn regn. Nu vill vi ha sommar och sol. NU!



  
30/06/2012 11:59      Barnbarnsvecka
Årets barnbarnsvecka är "avklarad". Först hade vi de tre största helt själva i fyra dagar, sen kom mammorna med de två minsta. Det har varit jobbiga men ack så härliga dar.

De tre största, Moa, Alva och Ossian har rutin på detta att åka på egen semester till Träsk, och de verkar uppskatta det. Trots att vi inte gör några märkvärdiga saker tillsammans. Det blir lite fyrhjulingsturer, picnic nånstans inte allt för långt bort, lite metning och lite bad, och sånt. Men de tycker det är kul, och vi också.

De två minsta Vilma och Olivia har ju inte varit ensamma hos oss än, men det ska väl bli det också.När mammorna kom fick de vara mest med storbarna och Bosse och jag tog hand om småtjejerna.

På torsdag åkte vi allihop till Källarbackens saga i Sidensjö. Det var verkligen ett mysigt ställe. Åk dit med era barn!

Nästa år lär vi väl åter planera in en barnbarnvecka, en Träsksemestervecka för våra små. Bosse och jag kommer dock inte att ta alla fem på en gång, för det blir för jobbigt. Vi får försöka dela upp dem på nåt sätt, kanske de stora för sig och sen de små för sig eller nåt. Det fixar sig nog. Vi får bara hoppas att de vill komma och att vi är friska och krya så vi kan ta hand om dem.

Här kommer tre bilder från årets barnbarnvecka.



  
30/06/2012 11:58      Småtroll i mitt knä


  
30/06/2012 11:57      Stora barn i blomsteräng


  
30/06/2012 11:55      Hela gänget på bron


  
17/06/2012 19:59      Bilder
Här följer några "lite nyare" bilder.

De två första bilderna är från Duved i april i år (alltså 2012). De fem större barnen i kökssoffan är våra barnbarn Moa, Alva och Ossian samt Kerstin och Lennarts barnbarn Tove och Nora.
De tre skruttisarna som är placerade i en annan soffa och inte riktigt förstår varför, är våra barnbarn Vilma och Olivia samt Kerstin och Lennarts barbarn Petter.

Efter det kommer det två bilder, men där finns också förklaringar till vilka det handlar om.


  
17/06/2012 19:58      Små barn i Duved


  
17/06/2012 19:57      Stora barn i Duved


  
17/06/2012 19:56      Olivia och jag


  
17/06/2012 19:54      Bosse och Vilma


  
17/06/2012 19:37      Gamla bilder
Här kommer nu några "gamla" bilder.

  
17/06/2012 19:35      Gunhild på Kanarieöarna


  
17/06/2012 19:33      Bosse, mamma o Elvy


  
17/06/2012 19:32      Jag badar


  
17/06/2012 19:30      Familjen Bergman


  
17/06/2012 19:29      Lina o Jonas med Ossian


  
17/06/2012 19:22      Tobbe, Sandra och tjejerna


  
17/06/2012 19:21      Ossian


  
17/06/2012 19:17      Alva


  
17/06/2012 19:16      Moa


  
04/06/2012 19:09      Bilder
Efter bytet till ny hemsida, har jag "tappat" alla bilder. Men jag kommer att lägga in några av de gamla bilderna igen innan jag påbörjar "det nya skrivandet".

  
04/06/2012 12:20      Lite gammalt
Härefter följer några av de gamla inlägg jag gjort på bloggen, alltså gamla blogginlägg från min gamla hemsida.

Alla gamla texter är inte med, dessutom finns inga bilder med. Inser att jag bloggat rätt länge, de allra första blogginläggen gjorde jag 2007. Här har jag dock bara sträckt mig bakåt till 2009.

Noterar också att det blivit väldigt mycket mindre bloggat sen jag började med Facebook, men det är väl naturligt.

Kan hända att jag försöker göra ett lite bildcollage av gamla bilder så smångingom, men tills vidare får det räcka så här.


  
04/06/2012 12:19      07/02/2012
Inatt, eller tididgt i morse, kom lilla Olivia Amanda till världen. Lina hade begärt kejsarsnitt och fick också det, trots att det hela drog igång ett par (tre) veckor för tidigt. Lina var förstås vaken och med hela tiden, Jonas var förstås med hela tiden och allt gick bra. Olivia är 48 cm lång och väger drygt 3 kg. Jag har visserligen bara sett henne på bild än så länge, men hon verkar vara lika söt som alla de andra.

Och jag är en stolt och glad mormor igen.




  
04/06/2012 12:18      12/01/2012
Känner mig inte särdeles i framkant när det gäller bloggen nuförtiden. Skriver sällan och när det gäller allt vad som är arbetsrelaterat ännu mer sällan.

Inser att jag fick en förfrågan om att skriva om s k ”kvinnligt och manligt” för ett tag sen och har inte ens kommit mig för att göra det. Eftersom det är ett ämne som engagerar mig finns det förstås risk för att jag skulle lägga allt för mycket tid på att skriva allt för mycket. Kanske det är därför jag inte tar mig för att skriva.

Helt kort kan jag i alla säga att det mesta om s k ”kvinnlighet och manlighet” handlar om förutfattade meningar om vad som betecknas vara kvinnligt respektive manligt. Det vi säger att flickor/kvinnor tänker, tycker, gör och inte och det vi säger att pojkar/män tänker, tycker, gör och inte styrs mest av våra egna föreställningar om och förväntningar på vad flickor/pojkar, kvinnor/män tycker, tänker, gör och inte.

Sen lovar jag att återkomma med lite mer skrivande och kanske t o m några nya bilder från helgerna. Kanske jag t o m ska ta mig för att lägga in några arbetsbilder?



  
04/06/2012 12:15      08/11/2011
Rik eller inte? Vilka är rika och vilka är inte? Vad är egentligen rikedom?

Det första man tänker på avseende rikedom torde väl vara pengar. Och att ha pengar så man klarar sig och lite till är naturligtvis himla bra. Ännu bättre vore det förstås om man hade ännu mer pengar så man kunde göra precis det man ville, typ renovera badrum och kök, resa lite hit och dit och annat sånt.

Men jag tycker not att rikedom också är att vi lever i detta land och i en sådan trakt att vi har en vacker natur, ren luft och ständig tillgång till rent vatten. Dessutom kan vi vara tämligen säkra på att ingen kommer att bomba oss, och vi kommer knappast att behöva uppleva vare sig jordbävning eller tsunamis.

I helgen upplevde jag en annan typ av rikedom. Vi hade stugan, eller rättare sagt båda stugorna, fyllda av familjemedlemmar. Vårt hus var fyllt av barn och barnbarn, resväskor och ryggsäckar, skor och kläder, dynor och kuddar. Det låg barn och barnbarn och sov lite överallt. Trångt men hjärtligt. Och jag kände mig så rik. Det är inte alla som har förmånen att få barn och om de nu har barn så är det inte att ta för givet att det blir barnbarn. Och jag är tacksam som har bådadera, och jag kände en speciell lycka för detta.

På lördag hade vi en familjesammankomst på Hotell Höga Kusten där min gamla fina mamma bjöd oss alla på mat. Sen hade vi en liten efterträff i ett av konferensrummen och mamma delade ut lite pengar till oss alla. Hon är inte alls rik egentligen, men hon kände sig nog väldigt rik denna dag när hon fick träffa alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn samtidigt, och känna tacksamheten från alla efter att hon förmedlat sina gåvor. Och vi alla kände oss rika som haft förmånen att få ha just denna Betty som mamma, mormor/ farmor, och gammelfarmor/gammelmormor. Hon är en ”ättemor”.

Så på söndag var det dags för dop av lilla Vilma. Inte bara släkten utan många andra av våra nära och kära var samlade i Skogs fina kyrka och under ledning av vår fina präst Eva Lång blev det en fin stund. Och jag fick åter känna mig så oerhört tacksam och rik. När namnet tillkännagavs, och jag fick veta att hon inte bara skulle heta Vilma Emma, utan dessutom Ingalill… Då kände jag mig så rörd, stolt och glad, och jag kände att min rikedom är stor.



  
04/06/2012 12:14      20/09/2011
Låg däckad i feber ett par dagar före helgen, och även under helgen. Har börjat jobba på hemmakontoret igen och stundom går det bra, stundom mindre bra. Hostatackerna ställer till det mellan varven och det känns lite segt med orken. Men det går bra ändå.

Märkligt hur bitar kan falla på plats ibland. Skulle egentligen ha satt mig i bilen nu och kört upp till Lycksele för en konferens och ett möte nu, men konferensen blev inställd och då ställde vi även in mötet … Och jag slapp sitta och köra bil med denna förkylning och hosta i kroppen. Så ibland är det alldeles rätt med inställda konferenser.

Och jag är verkligen inte ensam om att vara lite ofrisk. Tycker att var och varannan hostar och snörvlar, ligger i feber och har värk i kroppen och/eller knoppen. Mågen har t o m fått lunginflammation. Problematiskt med jobb och uppdrag blir det för många. Jag känner mig tacksam för att det ordnat sig förhållandevis enkelt för mig.



  
04/06/2012 12:14      07/09/2011
Hösten är här, idag med regnstorm. Det känns som i hela kroppen, även knoppen. Och jobbet är i full gång igen. Det känns bra.

Ser fram emot ett nytt trevligt intressant och lockande följeforskningsuppdrag, för Södermalms hemtjänst. Ska bli kul att jobba med dessa engagerade människor. När det gäller uppdraget för Främja kvinnors företagande känns det också bra, men lite mer haltande än tidigare. Sen är det eventuellt ett par andra riktigt häftiga saker på gång, men det tar jag sen, om det blir av. Och jag hoppas naturligtvis att åtminstone ett av dessa blir av.

Jag har nån slags tanke om att även ta mig samman och sammanställa texter som ska bli en bok. Får se om jag får till det denna höst…



  
04/06/2012 12:13      08/08/2011
Det är helt otroligt hur fort dessa somrar går, 4-5 veckors ledighet bara susar iväg. Och aktiviteterna är många. Trots att man ständigt är på gång är det helt omöjligt att hinna med allt man tänker att man ska och faktiskt gärna vill. Juli har på senare år blivit en riktigt stressig månad.

Och nu tar augusti vid och denna månad känns lika fullknökad. För nu ska man dessutom hinna med att jobba och plocka och ta rätt på alla dessa bär…

Sommaren har i alla fall varit fin. Härligt väder, många bad, mycket social samvaro med nära och kära, en del musikaktiviteter etc. Och nog känns det bra i kropp och själ att få koppla ifrån jobbtankarna fullständigt och samtidigt få solljus och värme på och i kroppen och knoppen.

Det allra mest fantastiska som skett i sommar är dock att vi har fått en liten Vilma. Moa och Alva fick en sån fin liten syster, den 28:e juli. Och just detta att hon faktiskt föddes på min födelsedag gjorde händelsen än mer speciell. Bilder kommer…

Men nu ska jag jobba.



  
04/06/2012 12:12      08/07/2011
Tänk att det alltid känns lika skönt när man precis ska gå på semester. Att röja, plocka skrivbordet, skicka de sista mailen, tala in ett semestermeddelande på telefonen etc.

Det är ju så roligt att jobba. Men det skulle nog inte vara lika roligt om man inte fick lite ledighet mellan varven. Kroppen och knoppen måste få bli ”arbetstänkandefri” och ladda nytt för att man sedan ska orka ta nya tag.

Ser fram emot en härlig semester med lagom mycket trevligheter inbokade, samvaro med nära och kära, lite sång- musik och dans, lite god grill och gott vin, mycket läsande och många bad.

Ser sen till hösten fram emot ett nygammalt uppdrag som jag verkligen hoppas och faktiskt också tror blir av. Och ett helt nytt uppdrag, i Stockholm, som känns mycket lockande och inspirerande.

Men nu… Mot semestern!



  
04/06/2012 12:11      13/06/2011
Det här är en tid mellan tider. ”Vårterminsaktiviteterna” är avklarade. Seminarier, utbildningar och annat är genomförda, och i princip ingen lägger in några sådana aktiviteter nu. Dessutom är alla texter till alla projekt skrivna och skickade.

Det som händer i allra högsta grad nu, är att alla håller på att planera ”höstterminsaktiviteter”. Nu ska det läggas in i kalendern, alla dessa seminarier och workshops och kortkurser och allt vad det nu är. Dessutom ska nya små projektplaner och andra planer skrivas.

Det ska bli skönt att snart få semester. Men det känns kul och spännande att se hur arbetshösten kommer att bli.



  
04/06/2012 12:10      24/05/2011
Hemma efter några härliga dagar i Amsterdam. Denna fina stad med så många kanaler, tulpaner och cyklar. En mångkulturell stad, en stad med många variationer och olikheter. En stad jag nog kunde tycka väldigt mycket om, om det inte vore för porr- och prostitutionsliberalismen och drogliberalismen.

Kan inte tycka att det är okej att köpa cannabis eller mariuana i blomsterhandeln eller på cafe´t, eftersom jag inte kan acceptera dessa droger för huvud taget. Kan inte ens klara av att gå in i Red light districtet, då jag vet att jag då bara skulle känna sorg. De må ha vilka lobbyister de vill för att tala om hur bra det är med laglig prostitution, och med lyckliga prostituerade som betalar skatt. Jag tänker och känner ”bullshit” när jag hör det. Hela denna verksamhet är uppbyggd på förakt för kvinnor, och alla föraktar dessa damer, t o m de själva, trots allt fint tal om laglighet och glada prostituerade. Och alla som finns i denna bransch, tack vare trafficking och slavhandel … Nej tack! Jag är så himla glad och stolt för att vi har de lagar vi har både avseende droger och prostitution.

Men förutom detta tycker jag alltså att Amsterdam var och är en förtjusande fin stad.



  
04/06/2012 12:06      16/05/2011
För ganska länge sen bokade vi en resa till Amsterdam. Det kändes då som väldigt långt fram. Men nu är vi där. På fredag morgon flyger våra vänner Kerstin och Lennart, och vi man och jag, iväg, från Arlanda. Det ska verkligen bli intressant. När vi bokade resan hade vi exempelvis Dublin och Prag på listan, men Amsterdam fanns inte med. Men av olika anledningar blev det så ändå. Och sen fick vi tips och hjälp av Maarja med att leta hotell. Hon har ju bott där några år. Och efter att ha läst på lite känns det nu riktigt spännande.

En liten vårresa som bryter av i vardagen är verkligen inte fel: Det blir lite vila och avkoppling och samtidigt bra inspiration för att ta nya tag.

Känner mig tacksam över att få ha den här möjligheten.

1. Att ha råd att åka. Å andra sidan är det många som har råd men bara inte pallrar sig iväg. Som bara snålar och spar pengar, till vad är svårt att förstå. Ett liv som helt och hållet ägnas åt att … ja vad då? Det finns många som gnäller för att inget roligt händer och för att andra minsann åker, och som inte inser att de hur busenkelt som helst kan göra detsamma.

2. Att vara frisk, så att det är lätt att resa. Visst finns det många som av olika fysiska (och kanske också psykiska) orsaker bara inte fixar det. Eller där det i alla fall krävs mycket extra resurser för att det ska funka.

3. Att ha tiden, fritiden, som krävs för att kunna ge sig iväg. Visst sjutton är det enklare när barnen är vuxna och självgående. Det går förstås att resa när man har småbarn också, men det tarvar lite mer planering, både om man ska ta barnen med eller om man ska ha barnvakt.
När jag jämför med hur våra barn har det nu, känns det som att vi faktiskt har mycket fri tid. De måste hela tiden anpassa till hämtningar och lämningar på dagis, vabbande för sjuka barn, och allt det där extra som blir i hemmet när man har barn, nödvändigheten med riktiga måltider, mycket tvätt etc. Nog är det en himla skillnad när man bara är två.
När jag jämför med kollegor som har barn i skjutsaråldern, kan jag minnas hur det var. Ständigt ständigt uppbokad, med att skjutsa och hämta och… Oj oj oj, jag blir trött bara jag hör det.

Nej nu är tid att njuta av livet. När vi nu har tid, så länge vi har hälsa och dessutom förmånen att inte vara utfattiga. En liten tripp till Amsterdam, tillsammans med goda vänner, kan vara en del av detta. Och det känns bra att ha en vän som bor i huset, medan vi är borta.



  
04/06/2012 12:05      28/03/2011
Det tinarVåren är på väg. Stundom snö, stundom sol, riktigt varmt mellan varven, och rejält blåsigt ibland. Och allt detta tar på snön, som har börjat tina undan. Fast det är förstås mycket kvar.

Huvudsaken att det finns kvar i Duved och Åre nästa vecka, för då är det ju dags för årets fjällresa, där hela klanen Bergman och hela klanen Nilsson ockuperar Gunhilds hus. Och alla verkar längta lika mycket. Men nu är det bara en sak som oroar, efter denna vinter med barnbarnens alla sjukdomar. Och det är förstås att nån ska bli sjuk igen. Just nu är Sandra sjuk, men det har nästan hela tiden varit någon sjuk, om inte nån av våra så nån av Nilssons. Så nu ber vi stillsamma böner till högre makter att alla ska få vara med.

En annan rolig sak är att Nilssons och vi har bokat en majtur till Amsterdam. Det var inte alls tänkt att det skulle bli just Amsterdam. Både Dublin och Prag stod före på listan, men nu blev det ändå Amsterdam, då det passade bäst med restider och sånt. Och kul ska det bli.

Arbetsmässigt är jag i en mellantid. Inte världens stress, inte så himla tajta datum, men bland annat två rätt trevliga uppdrag. Det ena handlar om att söka nya projektmedel och det andra handlar om att göra en sammanställning, en rapport efter de idéseminarier vi haft i Kramfors. Det enda riktigt trista med detta är att jag fick detta uppdrag på grund av att vår suveräna Maarja ska sluta, vilket känns riktigt trist. Hon är en stjärna, en inspirerande, kreativ, snabbtänkt, kompetent ung dam, som nu lämnar sin tjänst i Kramfors kommun och går över till kommunförbundet. Sorgligt för Kramfors kommun, grattis kommunförbundet.

Men som sagt… Våren är i all fall här och det kan vi ju glädjas åt. För det tinar ju…



  
04/06/2012 12:05      21/04/2011
Tänk att våren verkligen är här. Och det har gått fort på slutet. När vi åkte till Duved vecka 14 var det mycket snö men när vi kom hem några dagar senare hade mycket snö tinat bort. Nu ett par veckor är det mest barmark, och rådjuren skuttar extra glatt när de slipper kylan och snön. Ån har breddats av smältvattnet, och visst är det fortfarande lite blött men jag har dock börjat kratta. Och det är härligt att vara ute. Tofsvipor, storspovar, tranor och diverse andra vårfåglar har kommit och hunnit installera sig. Ljudnivån är stundvis hög, när de drar igång vårropen. Helst har jag slut att framföra ett riktigt Ronja – vårskri själv. Och det kanske blir ett sådant i helgen när barnbarnen är här.

För nu är det påsk. Denna helg som kändes så förfärligt långt fram när vi kollade kalendrarna i julas. Nu är det påsk. Alla barn och barnbarn kommer i helgen. Kul och frys är laddade, lite påskpynt är utplacerat och godiset inköpt, så det känns om att det ska bli riktigt trevligt.

När det gäller arbetet är jag i en rapport – tid. Det är många projekt där jag på nåt sätt är inblandad som går mot sitt slut. Har idag skickat en liten text till Andreas Gylling och då handlar det om Ådalens industrilandskap. Några textrader till Marcus Grönlund, avseende slutrapporten för E-länet har jag också levererat denna vecka. Sen ska Karin Högström ha lite kompletterande text till slutrapporten för Nästa Kramfors. Men framförallt sitter jag nu och jobbar med sammanställningen av de Idéseminarier som genomfördes av Tillväxtavdelningen, och då med Maarja Edman som huvudansvarig. Nu har Maarja slutat och jag fick överta uppdraget. Det är ett mycket trevligt och intressant uppdrag, men det tar mer tid än jag i förväg trodde. Jag kommer emellertid att hinna leverera i tid och det är huvudsaken. Har en plan att ha det mestadels klart den 19 maj…

För den 20 maj åker Kerstin, Lennart och vi till Amsterdam. Att det blev just Amsterdam var mestadels en slump. Tankarna låg nog på Dublin eller Prag. Men det blev alltså Amsterdam. Och med hjälp av Maarja, som naturligtvis även bott i Amsterdam några år, har vi bokat ett hotellrum som vi tror ska bli bra. Och jag längtar förstås redan.

Men nu först ser jag fram emot en härlig påskhelg med mycket utevistelse i vårens tid…



  
04/06/2012 12:04      08/03/2011
Ibland kan jag verkligen förundras över hur oerhört korkade rubriker kan vara. Vilka ansvarar egentligen för rubriksättningen i den svenska tidningsvärlden? Måste inte dessa personer inneha någon slags kompetens för de ämnen som behandlas?
I dagens TÅ fanns en hel del intressanta, bra artiklar och krönikor. Men rubriksättningen var verkligen usel.

Jag börjar med uppslaget på bilagan; ”Kvinnlig fägring på Urkult.” Jaså tänkte jag; ska de börja med skönhetstävlingar där? Men icke alls! Förstås! Artikeln handlar om att man på Urkult ”lyfter fram kvinnorna”. Att man är den festival som allra mest satsar på att åtminstone ha jämställdhet avseende antal artister på scenen, att man alltså eftersträvar en jämn könsfördelning . En bra och intressant artikel som sakligt beskriver olika artister och deras kompetens . Men rubriken blir alltså ”Kvinnlig fägring på Urkult”. Och därmed lyckas rubriksättaren helt sopa undan allt vad musikalisk förmåga och kompetens heter. Skulle samma rubriksättare kunna tänka sig skriva ”manlig fägring på Gatufesten”? Knappast!

Sen har vi då artikeln med rubriken ”Kvinnovåldet ökar i Ådalen”. Oj då tänker jag. Har kvinnorna börjat slåss så mycket mer just här? Men så var det förstås inte. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. En alldeles vanlig läskunnig person torde ha följt den diskussion i ämnet som varat i minst 10 – 20 år. En hyfsat påläst person vet att begreppet kvinnovåld inte används i dessa sammanhang, att möjligen kan kvinnomisshandel godtas, men annars går det också bra att skriva om det som det egentligen handlar om, alltså mäns våld mot kvinnor. Kvinnovåld torde vara nåt helt annat.

Men nu ska jag inte klaga på rubriksättarna mer, utan istället hylla krönikörerna, i tur och ordning enligt placering i dagens TÅ; Amanda Lind, Ulla Gustafsson, Doris Dahlin och Ulrika Auno . Bra! Tack!

Och tack också TÅ
för ett bra initiativ. Men skicka rubriksättargänget på genusutbildning, och kanske lite annan utbildning också!



  
04/06/2012 12:03      13/01/2011
Minns inte att jag nånsin tidigare känt en sådan längtan efter sol, ljus och värme. Inte för att jag fryser. Att frysa är tämligen onödigt i Sverige idag, när det finns så bra kläder, och jag har alltid bra kläder på och med. Och visst blir det väl ljust när nu solen börjar vara uppe lite mer och tittar på snödrivorna. Men det räcker liksom inte. Jag vill ha sol, ljus OCH värme. Min kropp och min knopp behöver sol, ljus och värme.

Kanske det har med åldern att göra. Kanske nåt annat. Inte vet jag. Men jag vet att om jag bara finge nåt vettigt sällskap skulle jag ge mig iväg en vecka. Jag skulle ta med min dator och lite jobb och åka nånstans där det är just sol, ljus och värme, till ett vettigt hotell med internetuppkoppling och badmöjligheter, gärna pool.

Det är klart att man kan åka själv. Men det skulle kännas lite ensamt med middagar och så, och det skulle märkligt nog också kännas som att det skulle kräva en större social insats. Och jag vill inte alls vara särskilt social. Jag vill jobba lite i lugn och ro, framförallt skriva… och jag vill göra det i … ja just det; sol, ljus och värme.



  
04/06/2012 12:03      07/02/2011
Tänk att om allt går väl ska jag och Gunhild åka till Gran Canaria om en vecka. Har förstås frågat maken om han ändå inte ska åka med, men nej. Han vill vara hemma och skotta och elda och åka skidor och följa Modos matcher. Men tack och lov hakade alltså Gunhild på och vi bokade en resa, sent omsider och nu är det snart. Har aldrig varit på Kanarieöarna så det ska bli riktigt trevligt. Jag hoppas bara på sol och värme, ett och annat bad och promenader. Och så ska jag ta med min lilla bärbara och försöka skriva lite.

Nu är det bara att be en stilla bön att allt ska gå väl. Att vi slipper sjukdomar, askmoln och flygstrejker…




  
04/06/2012 12:02      10/01/2011
Nu är helgerna slut.
Har verkligen varit ledig, och det känns bra. Det har varit mycket tid med nära och kära, jul- och nyårsfirande förstås, men även gratulationer av 35-årig Sandra + ett restaurangfirande med 89-årig Elvy. Det bästa med julhelgen tycker jag är (förutom social samvaro, samt god mat och dryck… längre promenader, många korsord, lite pussel och spel, och möjlighet att sitta uppe länge och titta på film. Men nu är det som sagt var slut och nu börjar vardagen igen, och det känns bra det också.



  
04/06/2012 12:01      01/12/2010
Redan december. November har varit både stressig och lugn. Snön och kylan har kommit för att stanna verkar det som, och vi har tack och lov sluppit det värsta dystra, murriga, gråa, blöta novembermörkret. 1:a advent har passerat och den härliga efterlängtade adventstiden är här.

Alla uppdrag som skulle avlutas har avslutats. Nu håller jag på att planera några aktiviteter som ska gå av stapeln under våren. Jättekul. Samtidigt har jag börjat dra upp riktlinjerna för hur jag ska paketera vissa ”nya utbildningar”. Också jättekul.

Mellan varven har jag försök ta mig samman att ställa upp som barnvakt åt mina älskade små barnbarn, hjälpa mamma med lite shopping och förstås fixat adventsstöket hemma. Har haft lite hjälp av RUT också, och jag känner mig mycket nöjd med att ha kommit så pass långt att jag har börjat leja för städning när det känns tungt.

Nu idag har Bosse åkt till Bruksvallarna på träningsläger och jag ser verkligen fram emot några ensamma dagar. Jag ska spela julmusik, högt. Jag ska titta på nån julfilm på DVD. Jag ska baka saffransbullar och möjligen även pepparkakor. OCH jag har tänkt rensa klädkammaren innanför Tobbes rum, och passa på att kasta lite skräp. Dessutom ska jag dricka lite glögg eller kanske Gluhwein…



  
04/06/2012 12:01      13/12/2010
Och det känns inte det minsta stressigt. Arbetslunken är skapligt lugn. Julförberedelserna hemma är helt lugna.

Det enda som inte känns lugnt är det faktum att våra barnbarn (och barn) varit ganska mycket sjuka ett tag. Framförallt Moa har varit hårt utsatt, med lunginflammation, förkylningar, feber och hosta som tagit om och om. Många vab- dagar har det blivit för framförallt Tobbe och Sandra, men även för Lina och Jonas. Så nog blir det bra med lite jullov för dem alla. Tur det är snart.



  
04/06/2012 12:00      28/10/2010
Och så har jag även varit med på radio. Som veckans stafettgäst vecka 43. Det var riktigt trevligt och verkligen kul att det blev av. Har fått frågan två gånger förut men inte kunnat då jag varit uppbokad. Men nu när Lennart Lundin ville lämna över till mig så gick det alltså bra.
Och det kändes bra.

Det var riktigt intressant att se hur det går till i en studio. De sköter ju allt själva. Dessutom kände jag mig mycket väl mottagen. Denna sympatiska Kerstin Eriksson tog emot mig så bra när jag kom och Karin Lönnå var både kompetent och trevlig. Jag kände mig mycket avslappnad hela tiden.

Intressant dock att lyssna på avsnittet efteråt via webben. Rösten lät så annorlunda. Att jag pratar lite brett vet jag om sen förut, och det är jag bara stolt över. Däremot förvånar det mig att min röst lät så mörk. Har nåt tidigare minne av att jag i nån inspelning lät pipig, men inte nu.

Som sagt… en erfarenhet som jag är glad att jag fick möjlighet att ta del av. Så tack Lennart …



  
04/06/2012 12:00      13/11/2010
November... Närmar sig juletid och så småningom nytt år. Och en tid för avrundning/avslut av nåt och uppstart av nåt nytt kanske. Själv är jag verkligen inne i en tid för avslut.

Har avslutat mitt uppdrag i Umeåregionen, med ett sista besök i Bjurholm. Har skickat in slutrapport för Lycksele och haft de avslutande samtalen. Båda dessa projekt avslutades med en konferens i Stockholm i fredags. Trevligt och intressant, men framförallt en dag med många möten. Tisdag- Onsdag denna vecka var vi på den allra sista Kontakt- och Inspirationsresan via Främja kvinnors företagande. Denna gång till Umeå. En rolig och inspirerande resa med många intressanta möten. Slutrapporten för Främja kvinnors företagande i Kramfors, är i princip klar. På måndag träffas Lisa och jag för att fixa det sista.

Och när allt detta är avslutat blir det tid att tänka nytt, att planera nytt och att paketera nytt. Jag ser fram emot en inte så uppbokad period med utrymme för ”ställtid”. Jag behöver det nu. Men jag behöver också få göra lite annat. Kanske ta en extra promenad eller en lite längre simtur. Och jag behöver få umgås lite med mina barnbarn. Så det må bli en härlig tid, en trevlig, rolig, inspirerande, intressant tid med viktiga möten...



  
04/06/2012 11:59      22/10/2010
Redan den 22 oktober… Det verkar nästan orimligt. De här oktoberveckorna har gått så fort. Bland det som står på ”händelselistan” är exempelvis;

En begravning i Sävar/Umeå. Jag tog med mamma och vi åkte upp till begravningen efter morbror Göte. Det blev en ljus begravning med många minnen och skratt. Och jag det var riktigt trevligt att få träffa några av kusinerna.

Födelsedagsfirande här hemma… Firande av Tobias som blev 35 år och Jonas som fyllde 29 år. Samma helg var det älgjakt så det blev lite rörigt. Men alla var med och alla tyckte nog det var mysigt att träffas. Inte minst Ossian som hade längtat efter Moa och Alva.

60-årsfest i Jormlien. Vi åkte upp redan på fredag morgon, tillsammans med Kerstin – Lennart och Gunhild, och det är jag glad för. Vi fick verkligen en härlig helg däruppe, med promenad, bastu och god middag på fredag… fjällvandring, bastu och 60-årsfest på lördag... hemfärd efter frukost på lördag. Lennart var riktigt och glatt överraskad och humöret var på topp hos alla.

Sundsvall 42. En stor konferens med inslag om IT och verksamhetsutveckling i Sundsvall. Vi var tre från K-nätverket i Kramfors som var där. Vi fick inspiration och kompetensutveckling och vi hade mycket trevligt tillsammans.

+ allt roligt jobb förstås, men idel trevliga uppdrag… Och i morgon är det dags för årets företagsgala här i Kramfors. Det ska bli jättekul det också…




  
04/06/2012 11:58      28/09/2010
Länge sen jag skrev. Skulle ha lagt till bilder från Alvas och min tur till Stockholm, men det har bara inte blivit av… än…

Mycket har hänt i augusti – september. Men det allra största är nog Linas och Jonas bröllop.

Den 11 september stod det vackra paret framför den trevliga prästen och gav sina löften, sa ja till varandra och det gemensamma livet. Det var så vackert. Kicko framför orgeln, Hanna bakom fiolen, Kobbe med gitarren och Annelie som sjöng. Alla finklädda trevliga ungdomar och äldre, alla deras nära och kära. Moa och Alva med fina svartrutiga klänningar med spetsvolanger och inte att förglömma Ossian i sin fina ”kostym” med byxor och väst sydd av vår egen Kerstin. Det blev ett vackert bröllop och en jätterolig fest. Mycket god mat, många trevliga tal, en del spratt och upptåg och fart på dansen. En dag och en kväll vi inte glömmer i första taget. Och foton kommer…

Helgen efter åkte jag och Gunhild ner till Uppsala för att överraska min bror som fyllt 60 år. Och nog blev han överraskad när han kom hem och huset var fyllt av gratulanter, många han inte träffat på länge. Niklas hämtade Gunhild och mig på tåget och sen åkte vi och hämtade mat mm, medan Eva jobbade klart, medan Runar var barnvakt åt Fredrik, som i sin tur åkt och fixat bord till kalaset, men det visste ju inte Runar… Det var en verkligt bra överraskningsfest som kära Eva planerat och fixat.
Bilder kommer…

Förutom alla dessa privata trevligheter har det varit fullt upp på jobbfronten. Också med en del trevligheter. Inte att förglömma en kontakt- och studieresa till Ånge, Persåsen, Svenstavik och Krokom. En minibuss med glada entusiastiska hantverkande damer på intressanta och givande studiebesök. Och ett guidning, middag och övernattning på Persåsen. Ni som inte redan varit där... Åk dit! Ni som redan varit där förstår varför jag skriver det. Stället måste upplevas. Ska försöka komma med bilder även från denna resa…

Och så i torsdags hade vi vår K-dag på Företagens Hus i Kramfors. Huset fylldes av företagande kvinnor i alla åldrar, alla branscher, från hela kommunen. Det var mässa med utställningar, försäljning och 7 intressanta inspirerande seminarier. Allt genomfört av våra egna företagarkvinnor, alla med i K-nätverket. Det kom även en del VIP-gäster, framförallt Kerstin Wennberg från Tillväxtverket och Malin Rönnblom från Umeå universitet. Bilder? Kanske.

Och nu är snart september slut. Det känns bra med kalla nätter och fina klara dagar. Jag har laddat om och håller på att planera nya trevligheter, både inom jobbet och privat.



  
04/06/2012 11:56      30/06/2010
Den här veckan har det hittills varit nertrappning för semester, och jag har alltså bara jobbat några stackars timmar. Däremot har jag läst några böcker ute i solen. Och att ”boksluka” är nog det mest avkopplande jag vet. En del av böckerna har varit ganska ”simpla”, men en var faktiskt riktigt bra. Nu känner jag att jag fått ner tempot och anspänningen till ett betydligt lugnare läge, och det känns bra. Ser fram emot en härlig sommar med små trevliga aktiviteter tillsammans med nära och kära.

Och apropå mitt förra inlägg…

Den faktura jag bestrider har jag inte hört mer om. Men om jag hamnar i tinget må det vara hänt. Det må finnas gränser för vad man ska stå ut med, och jag tänker inte backa i första taget.

Mamma mår mycket bättre. Medicinen har hjälpt.

Bosse mår bra så när som typ ryggskott som han håller på att åtgärda denna vecka.

Uppdraget för Leia sörjer jag lite än, men har fått mycket positiv feedback från projektledningen så jag vet ju att de i alla fall varit och är mycket nöjd med min insats. Och det kommer säkert ut nåt annat bra av detta.

Och tills sist, men inte minst. Mina barn och deras respektive har mycket tydligt talat om för mig att jag verkligen inte behöver ha dåligt samvete för nåt. De tycker nog att jag ställer upp så mycket jag bara kan, och de tycker att jag ska tänka lite mer på mig själv… Vilket jag nu gör… när jag läser, promenerar, badar och läser lite till… Och jag känner att det gör gott för kroppen och själen.



  
04/06/2012 11:56      22/08/2010
Alva och jag har haft ett par härliga Stockholmssdagar tillsammans . Fröken Alva Bergman, 3 år och 3 månader var glad och spänd när hon tillsammans med pappa och storasyster kom till Midlanda på torsdag morgon. Farfar var med och tog med sig Moa upp till Träsk på fisketur och pappa Tobias drog iväg med en golfbag. Men Alva och jag tog alltså flyget till Arlanda.
Alva fick present av flygvärdinnan, lite pyssel och en liten igelkott. Det var spännande att flyga ovanför molnen och det killade lite i magen. På Arlanda fixade Alva att själv ta väskan från bandet, och sen åkte vi buss in till Stockholm. Från bussterminalen åkte vi taxi till hotellet. Under hela resan kämpade Alva på och drog sin fina dragväska själv men blev lite trött i handen ibland.

Väl framme på Drottning Viktorias Örlogshem fick vi veta att vårt rum inte var klart, så vi fick ställa in väskorna i bagagerummet. Men vi packade om lite först och tog bara med våra koftor och ett paraply när vi gav oss iväg mot Junibacken. Från Teatergatan på Blasieholmen till Junibacken på Djurgården är det rätt långt, men Alva gick och gick. Lite trött i bena blev hon förstås, och ont i hälarna gjorde det. Så vi var tvungna att äta lite ”upp-peppningsglass” ganska snart och vila fick vi göra många gånger.

Till slut var vi i alla fall framme på Junibacken. Där låste vi inte lite grejer i ett skåp,och sen gick vi och åt lunch. Det blev Pippis pannkakor förstås, och eftersom det var så fint väder satt vi ute i solen och åt. Sen började köandet för att åka sagotåget. Eftersom Alva blev kissis fick vi dessutom börja om köandet ett par gånger. Och när vi väl kom iväg hade vi oturen att hamna tillsammans med en liten kille som bara grinade och skrek hela tiden, så Alva hörde knappast vad Astrid Lindgren sa. Men det var ganska mysigt ändå... och kanske lite läskigt också.Den stora råttan hos Nils Karlsson Pyssling är ju stor. Men sen kom vi till Villa Villerkulla och där fanns det mycket kul att leka med, hus att krypa in i och grejer att klättra i. Två föreställningar fick vi också vara med på. Sångföreställningen om Sammarkand och en Pippiföreställning. Den var jättekul. Dunder Karlsson blev så rädd att han kissade på sig minsann.
Och så ville Alva handla presenter till Moa och Ossian för sina egna pengar, i presentshopen. Hon köpte jättefina paraplyer till sig själv och till Moa. Ossian fick däremot en fin grön tallrik. Farmor passade förstås också på att köpa lite böcker till barnbarnen.

Innan vi gjorde den långa vandringen hem var vi tvungna och gå ner till strandfiket vid bron och stärka oss med lite glass till Alva och lite kaffe till farmor. Där fanns det mycket spännande att titta på, fåglar och båtar till exempel.
Sen gick vi hem. Och tänk att vägen var nästan ännu längre tillbaka. Lilla fröken Alva fick så ont i bena, och så ont i hälarna. Och farmor blev faktiskt lite trött när hon fick lov att bära den lilla damen vissa bitar. Tur att det fanns många bänkar där vi kunde sitta och vila.

Men när vi kom hem till hotellet fick vi vårt fina rum. Ett jättefint rum, med stor säng och fina gardiner. Och i badrummet var det ett jättefint duschdraperi med gulstjärnor på. Vi packade upp våra väskor, tvättade av oss lite och bytte om. Och sen gick vi på restaurang, och det var alldeles nära hotellet. Och efter att Alva fått i sig mat blev hon jättepigg och ville gå lite till. Så då gick vi och köpte lite ”kvällsfika” och var sin tidning, innan vi gick hem till rummet. Där blev det kvällsmys i sängen.

På fredag åt vi frukost på hotellet innan vi tog en taxi in till centralen där vi låste in väskorna. Där på centralen hittade Alva jättebra presenter till mamma –pappa och Lina- Jonas. Hon köpte rött te i en tebutik. Sen gick vi på stan. Vi tänkte gå direkt upp på Kulturhuset, men de öppnade inte förrän 11.00. Då gick vi på Åhléns så att Alva fick handla lite för sina pengar. Hon köpte ett jättefint pennfack, och ett par block så att hon skulle ha nåt att syssla med på tåget hem. Då fick farmor fylla på Alvas börs lite så att pengarna skulle räcka till lite mer...

Sen gick vi till Kulturhuset, tog alla rulltrappor upp, och åt lunch där uppe. Alva åt pannkakor igen och hade jättebra utsikt över Stockholm. Efter lunchen stannade vi till och kollade lite i Barnens rum, alltså den fina barnbiblioteksavdelningen de har där uppe. Innan vi gick till centralen hann vi med en tur till Lagerhaus där vi köpte lite badskumsfiskar till Moa, Alva och Ossian. Men sen gick vi ner till Centralen och köpte glass, som vi satt oss och åt ute i den varma fina solen, innan vi hämtade ut väskorna. Sen var det bara att vänta på tåget.

På väg hem satt Alva och skrev med sina nya fina pennor. Vi hade fika med, och vi läste, och pysslade, och pratade, men till slut blev Alva ändå lite trött och less och längtade hem till mamma och pappa. Och nog blev hon glad när pappa var där på centralen och mötte upp. Sen åkte vi till en restaurang där vi träffades allihop. När vi fått i oss lite mat, gav vi oss hemåt. Alva, Moa, pappa och mamma till Matfors... och farfar och farmor hem till Träsk.

Men det var en jättebra Stockholmresa tycker farmor och jag tror faktiskt att Alva tycker det också…



  
04/06/2012 11:54      23/06/2010
Livet är fyllt av oro och sorg, men naturligtvis också en massa glädje, kanske framförallt glädje. Och när allt bara känns roligt och enkelt, när allt flyter på, dyker sånt upp som skapar oro – och sorg. Förmodligen är det nån mening med detta. Det blir nån slags balans i tillvaron. Det blir att inte ta allt för givet, att glida fram på nån jädra räkmacka och tro att det är så livet är. För så är inte livet... Livet består av upp- och nerförsbackar.

Oro har jag haft med mig ett tag.

Oro för en faktura som jag bestrider då jag anser att den uppkommit på ohederliga skäl. Det är verkligen inte nåt normalläge för mig att göra nåt sådant, men nu gör jag det alltså, och det känns inte bara rätt utan nödvändigt. Folk får inte bete sig hur illa som helst, inte ens försäljare. Jag vet inte än hur det går, och jag tänker inte på det ofta, men processen rullar på och jag förstår att den skapat en oro som ligger och mal i bakhuvet, och som legat och malt ända sen tidigt i våras.

Oro för mamma. Min gamla mamma som lever och bor och klarar sig själv i sitt eget hus, har blivit ”sämre”. Hon har andats så tungt ett tag och hon orkar inte som tidigare. Jag har föreslagit att vi ska ringa doktorn men hon har inte velat, har tyckt att vi nyss varit där. Nu fick hon emellertid tack vare sjuksyster en tid hos doktorn som konstaterade att hon har vätska i lungorna, vilket beror på att hennes svaga hjärta inte orkar pumpa runt som vanligt. Så nu får hon vätskedrivande och låter piggare igen. Dock en oro som malt och mal, och som gjort så hela våren/försommaren, då jag under denna tid märkt av allt fler signaler som vittnar om det faktum att min gamla kära mamma faktiskt håller på att bli gamlare och svagare.

Oro för Bosse. Inte så mycket, men en svag oroskänsla dock. Han har just genomgått en operation. Det håller på att läka till. Och det kommer att bli bra förstås. Egentligen inte nån oro jag går och bär på, mer som ett litet grus som funnits på livsvägen .

Men sen...

I förrgår fick jag besked från en god vän och kollega att hon åter fått en tumör och måste in och operera detta. Operationen kommer att ske rätt snabbt. Av någon outgrundlig anledning blir jag inte förvånad, då jag märkt på henne att nåt inte stått riktigt rätt till här på sluttampen.
Så det kanske också är en oro som malt nånstans i bakhuvet fastän jag inte tänkt så. Och nu är det en oro som är upplyft till ytan.

Så när jag nu skriver ner det så här kan jag förstå en del av den stora trötthet jag känt av under försommaren. Jag har ju dessutom jobbat rätt mycket och inte då minst i Västerbotten.
Det har alltså blivit en hel del resande, och det tar också på krafterna. Men jag har haft en himla rolig vår. Det har varit så roliga intressanta inspirerande uppdrag.

Ett av de allra roligaste har varit arbetet som följeforskare för projektet Leia Accelerator. Jag fick uppdraget efter tips från Malin Rönnblom från Umeå universitet, och naturligtvis efter att upphandling gjorts. För en tid sedan hände något hos projektägarna Magma Västerbotten, som av olika anledningar ansåg att de måste göra om upphandlingsförfarandet. Alltså uppdragen/tjänsterna ut igen, såväl projektledning som följeforskning.

Och igår fick jag det tråkiga beskedet att jag inte fick fortsätta på uppdraget. Och jag blev så himla ledsen, och jag tror att jag reagerade så starkt just för att jag byggt upp denna trötthet i kroppen. Jag kände uppriktig sorg. Luleå tekniska fick uppdraget istället och jag har ju svårt att sätta emot dem.

Igår hade jag en sedan tidigare inplanerad avstämningsträff och middag med mitt i arbetet vetenskapliga stöd Malin Rönnblom. Istället för planering framåt blev det gravöl. Det kändes bra att få samla ihop mig tillsammans med denna kloka kvinna, så nu känns det bättre.

Jag har kommit fram till att det inte är värt att känna sorg för ett tappat uppdrag. Ett uppdrag är ett uppdrag, och det finns många andra intressanta uppdrag som väntar.
Det finns dessutom annat i livet som är viktigare... till exempel livet i sig. Att få hänga med och se hur det går. Att få möjlighet att fortsätta utvecklas och arbeta med nya intressanta uppdrag. Att bara få vara med i denna livets vandring som går lite upp och lite ner.

Så nu närmar sig semester, och jag ska ladda ny kraft, ny ork, ny energi och ta itu med höstens vandringar upp och ner, förhoppningsvis utan denna stora trötthet.



  
04/06/2012 11:50      09/06/2010
Nu har jag haft bloggtorka ett tag. Det är som att tiden inte räcker till. Dessutom har ju facebook tillkommit. Men det är som sagt detta med tiden, som bara far och far…

Jag fattar inte hur andra hinner och orkar med. Jag jobbar nog inte mer än andra, dock mycket periodvis… Men så är det ju för i princip alla. Dessutom när jag tänker på mina barn och deras respektive. De jobbar ju också för fullt och har småbarn dessutom, och klagar nästan aldrig.

För det är ju inte bara jobbet det handlar om. Det är även den s k fritiden som kräver en hel del. Jobb på hem och hus och gård, fixande och trixande med födelsedagsfiranden, hjälpa en gammal kär mor, och mycket mer. Och en ständig önskan om att få vara nära sina barnbarn. Och när jag ser och hör folk omkring mig, som tränar och målar och planterar och hälsar på vänner och bygger om och cyklar miltals och tar med mamma på heldagsutflykter… Och här är jag och tycker jag har fullt sjå att få livet och mig själv att gå ihop.

Jag skulle lätt kunna lägga på mig dåligt samvete, för att jag inte räcker till, inte för nåt och inte för nån. Inte för mamma, inte för hemmet, inte för mina barn och barnbarn, inte för jobbet, inte för motionen, egentligen inte alls… MEN jag har faktiskt inte dåligt samvete. Jag har bara helt sansat lärt mig konstatera att det är så livet är, och jag tror att väldigt många är i samma situation som jag, att det inte tycker att de räcker till. Det är nog bara ett naturligt mänskligt gissel. Så särdeles dåligt samvete har jag faktiskt inte. Men jag blir trött ibland, och jag önskar jag hade mer ork.

Jag brukar vara långledig på sommaren. Men på grund av många intressanta och trevliga uppdrag ser jag nu fram emot en sommar som inte blir långledig. Det blir i princip bara 4 veckor, och nu känns det som jag skulle behöva minst 8 för att ladda upp mig igen. MEN, jag tänker att jag kan planera in några lediga dagar och åka iväg nånstans för att bara vila… under hösten. Det är ju inte fel det heller.

Alltså. Nu tar jag och samlar ihop mig och fullföljer mina jobb och min s k fritid, alltså mitt liv, fram till semestern. Nu äter jag lite extra specialvitamintillskott och hoppas på värme så att jag får börja energibada lite i sjön. Så reder det sig nog med resten…



  
04/06/2012 11:47      18/05/2010
Får ofta höra av folk jag möter. Det var länge sen vi sågs, men jag ser ju dig i Tidningen ibland. Folk tror att jag är en linslus, att jag ringer TÅ… men det gör jag aldrig. Det är de som ringer mig.

Nu igår ringde Margaretha Cronqvist, och frågade om mitt uppdrag i Västerbotten, och jag svarade förstås. Men sa också att det är många fler konsulter inblandade i detta, och gav henne tips om hemsidan. I morse fanns jag i bild i TÅ, med en liten notis om detta.

Förra gången de ringde var det när Lina och Jonas blev kvar i Egypten. Jag var mycket tveksam då vi ju inte var i nån större kris, men blev övertalad. Det blev ett mittuppslag.

Många tror att jag kämpar för att hålla mig fram i Tidningen, men det gör jag absolut inte. Tvärtom… jag brukar faktiskt neka både inslag och bilder. Det är lite trist med folks kommenterar: ” Ja dig brukar man ju se i Tidningen” eller ”Ja du kan ju hålla dig framme du”.



  
04/06/2012 11:46      07/05/2010
På tisdag natt kom vi hem från vår lilla semestertripp till Budapest. Resesällskap var Kerstin och Lennart samt Lisbeth och Lennart, alltså gamla beprövade vänner. Vi hade några helt ljuvliga dagar, med mycket sol och värme,och god mat och dryck förstås. Ett par av de kända Termalbaden stod på agendan förstås, och jag tyckte bäst om Gellert. Båtturen på Donau och besöket på den prunkande blommande Margarethaön var inte heller fel. Och egentligen var förstås inte nåt fel. Allt var så himla bra, även hotellet.

Men nu är vi hemma i vardagen igen och jag blev sjuk när jag kom hem. Igår gick jag på Alvedon hela dagen, för det var mycket som \"låg på\". Idag har jag valt att tillåta mig att vara sjuk, vilket jag ju faktiskt är. Halsont, hosta, huvudvärk och feber. Så idag har jag tillbringat mycket tid i sängen... För jag vill/måste bli frisk snart.


  
04/06/2012 11:45      20/04/2010
Tänk va ett vulkanutbrott på Island kan ställa till. För oss blev det väldigt nära... då Lina och Jonas var i Egypten när det bröt ut, och vi var barnvakt hemma åt Ossian.

För Linas och Jonas skull blev det en väldigt ”romolig” resa. Först gick de och väntade två dar på flygavgång. Resan blev uppskjuten på grund av nåt flygfel eller vad det nu var. När de äntligen kom iväg, var det tanken om en kortare resa, men dock med trösten att de skulle få pengarna tillbaka. Sen han de bara ner, så kom vulkanutbrottet, så att de blev kvar. De är fortfarande kvar och vet inte när de kommer hem.

För vår del blev det frågan om att lösa barnvaktandet på ett bra sätt åt Ossian. Tiderna är ju lite annorlunda än de en gång var. Nuförtiden arbetar alla mor och far- föräldrar, syskon och annat heltid. Planeringen med barnvaktandet inför Linas och Jonas semestervecka var klar för länge sen, men nu blev det ju lite annorlunda, och lite kris. Naturligtvis har vi med gemensamma krafter löst det. Gunlög bytte schema och bytte av mig. Bosse tog ledigt en dag och byter av Gunlög. Sen har vi vår allra bästa Gunhild som åker ner och byter av Bosse. Till helgen rycker familjen Tobias in, i samverkan med oss o s v.

Men för Ossians skull hoppas jag att det löser sig så att mor och far får komma hem. Ja för Linas och Jonas skull också. Jonas ska dessutom börja jobba, ska redan ha börjat...

Men många andra har det betydligt svårare än ”de våra”. Lina och Jonas sitter i tryggt förvar på bra hotell, och bor gratis. Ossian är i tryggt förvar hos oss. Och vi är många som kan hjälpas åt. Men jag tänker på de barn, gamla, ensamma, småbarnsfamiljer och alla dessa utan pengar och resurser som sitter runt om i världen och verkligen av olika anledningar måste komma hem. Kanske komma hem till barn, eller med barn... eller hem till väntande föräldrar...

Man lär av en sådan här ”kris” att allt är relativt. Det finna alltid alltid de som har det värre. Och man lär också att inte ta allt för givet, framförallt inte vår moderna effektiva samhälle.




  
04/06/2012 11:44      15/03/2010
Tänk att jag fått förmånen att än en gång få tillbringa några hektiska härliga röriga intensiva livgivande dagar i Duved tillsammans med man, barn, deras respektive, barnbarn, Kerstin o Lennart, och alla deras barn och respektive och barnbarn, och Gunhild förstås. Jag anar ibland att Gunhild blir lite trött på allt romol, men hon klagar aldrig, för hon tycker nog också att det är kul. Precis som alla vi andra.

Tänk bara; 18 personer i en stuga. Det är kläder och skor och mat och leksaker och lite annat överallt. Det är bara att ge upp försöken att hålla nån slags bättre ordning. Huvudsaken alla har koll på sina egna klädhögar och att alla får i sig lite mat och en sängplats att vila i. Och det funkar! Det är dessutom jättemysigt och jättekul.

Helt fantastiskt att kolla in småtjejerna hur de utvecklats bara på ett år. Moa och Tove åker hur bra som helst nu. I storbacken har föräldrarna sele på dem, men de klarar åkningen galant. Alva och Nora har också börjat åka, framförallt i barnbacken. Men där är det fortfarande stöd av stav och ryggknäckta föräldrar som gäller. Och nästa år lär väl det bli lille Ossians tur att börja testa skidorna.

Jag kan bara känna mig stolt och glad över våra fina barn med respektive, och naturligtvis över våra ljuvliga duktiga barnbarn. Och så är jag särskilt glad att i kompisgänget ha såna vänner som Gunhild, Kerstin och Lennart.



  
04/06/2012 11:44      09/04/2010
Nu har min kära stora bärbara dator somnat in. Jag har försökt flera gånger att få den att överleva lite till. Tobias ominstallerade den totalt i somras, och så orkade den en bit till. Före jul lämnade jag in den till en datordoktor som blåste ur den, och så orkade den en bit till. Men nu är det nog kört... En ny dator är beställd och Tobias har lovat att installera den om ett par veckor. Tills dess klarar jag mig med min lilla bärbara, men lite knöligt är det. Och jag kommer att sakna min trotjänare...

Men datorer är än dock bara datorer. I slutet av påskhelgen var Lina, Jonas och Ossian hemma. Och lille prins Ossian var verkligen inte pigg. Han ville helst bli buren och han var så snorig och febrig och skräpig. Det visade sig sen vid läkarbesök efter helgen att han faktiskt hade dubbelsidig öroninflammation, lillstackarn. Inte konstigt att han inte mådde bra.

Bra mådde däremot Moa och Alva när vi var i Duved i början av påskhelgen. Vilka små skidåkare det håller på att bli av dessa damer. Moa åkte knappliften lätt som en plätt, själv. Barnbacken susade hon lätt och snabbt ner för själv. I stora backen åkte hon med sele, men hur bra som helst. Även lilla fröken Alva gillar detta med skidåkning, men åker fortfarande med mor eller far och med stöd av stav. Jättekul!

Nu i april och maj ska vi faktiskt barnvakta lite. Först ut är Ossian. Nästkommande vecka och helg ska vi ha hand om honom några dagar, medan föräldrarna drar till Egypten på All Inklusive och vilar upp sig. Farmor Gunlög ska lille Ossian första halva veckan och sen tar vi över. Senare i maj blir det Moas och Alvas tur. Då åker deras föräldrar till Italien en vecka. Då blir det Gunhild som tar första dagarna och sen tar vi över. Sen ska vi faktiskt ha hand om lille Ossian ytterligare en helg, då mor och far ska på barndop i Malmö. Så det blir en hel del barnbarnsmys i vår...

mixat med jobb jobb jobb jobb jobb...



  
04/06/2012 11:43      26/02/2010
En sån vinter… Mycket snö, mycket kyla, mycket vinter. Nog för att jag tycker det är bättre med riktig vinter är mörkt smetigt dystert blask, men nu har det kanske varit lite för mycket vinter, lite för länge. Jag längtar efter våren, och jag vet att jag inte är ensam om detta. Jag tror att både folk och fä är rätt nöjda på vinter… och bilarna och husen är inte heller riktigt förtjusta i detta evinnerliga snöande och denna evinnerliga kyla. Men det är bara att bita ihop, skotta och elda, och jobba förstås.

Och jag jobbar… Det här är första veckan på länge som jag inte haft nån tur uppåt Västerbotten, och det har varit lite skönt att vara på hemmaplan. Det känns bra att rodda undan lite på hemmakontoret och ta itu med sånt som ska göras här hemma i Kramfors. Jag har fortfarande en del uppdrag för E-länet, via Tillväxtavdelningen i Kramfors, om än jag känner att det inte kommer att fortgå länge till. De nya (eller gamla) viljorna vill inte ha entreprenörer och/eller konsulter inlejda, så det är nog en tidsfråga till dessa trevliga inspirerande uppdrag upphör. Men just nu är det extra mycket att ta itu med, då de är lite kort om folk på Näringslivssidan. Och faktum är att Ulla och jag, som är de mer trogna konsulterna, kan de här frågorna, kan den här ”företagsvärlden” och gör ett bra jobb. Och vi fortsätter göra det ett tag till.

Ser fram emot en helg med trevligheter. I morgon åker 11 st. i vårt kompisgäng upp till Ö-vik. Vi ska gå på stan, kanske bada, äta middag och gå på hockey. Jättekul!



  
04/06/2012 11:42      19/02/2010
Igår skulle jag på genusmaraton i Sundsvall. Jag kände mig stressad, seg, trött och allmänt sliten men bestämde mig för att åka ändå. Gjorde så, med beräkningen att vara på plats vid förmiddagskaffet. Kom ner vid denna tid och började leta parkeringsplats… men naturligtvis tji. Det finns mycket få sådana vid Mittuniversitetet. Pratade med någon som sa att jag skulle åka tillbaka, parkera på andra sidan och gå över bron. OK. När jag kom dit stod en lastbil med nån slags problem och blockerade vägen in till parkeringen.

Och då rann allt över ... Jag kände att nog är det väl f-n. Här sitter jag kaffesugen och kissnödig och väntar på att få komma in på en parkeringsplats, har hur mycket jobb som helst som väntar hemma på skrivbordet … och jag skulle behöva göra mig fri och bara gå och köpa lite fräscha underkläder, men passerar Umeå, Ö-vik, K-fors och S-svall utan att ta mig den lilla tiden… NU ÄR DET NOG!

Jag bara for därfrån, svängde in på Birsta, tog mig en kopp kaffe och en stor krämbulle, gick och köpte nya underkläder, en bukett tulpaner och åkte hem… Och jobbade på hemmakontoret… Och kände mig fullkomligt nöjd med mitt beslut.
För ibland är det nog alldeles nödvändigt att bryta ihop lite… och gå vidare…



  
04/06/2012 11:41      22/01/2010
När det är mycket jobba, framförallt många olika typer av uppdrag, känns det väldigt bra med lite ställtid mellan. Alltså tid för att göra de sista noteringarna, sortera upp eventuella papper och material, kanske nåt telefonsamtal eller nån mail, plocka undan… Innan… Jag plockar fram nästa… För att kolla eventuella anteckningar, gå igenom eventuellt material, ringa, maila, förbereda, fixa…

Tämligen ofta finns dock inte denna ställtid. Det är bara att susa från det ena till det andra. Då uppstår hos mig ett annat behov. Landningstid…
Då behöver jag nån halvdag, åtminstone några timmar, för att landa, ”sortera högarna”, och då menar jag både de fysiska, och de mentala.

Just nu skulle jag behöva landningstid…



  
04/06/2012 11:41      15/02/2010
Dessa ljuvliga vårvinterdagar kan vara de allra bästa. När solen skiner på snön, så det bara glittrar. Den kyliga luften värms upp av solens strålar under dagen. Ändå ligger snön kvar på träden, och det är bara så vackert. Tänk alla människor runt om i världen som aldrig fåt uppleva detta.

På facebook har det skrivits en del om att tiden går fort. Och det gör den. Veckorna går fort och helgerna går fort. Det är mycket som ”ska hinnas med”, och det är svårt att stanna upp och bara njuta av livet här och nu.

I helgen har vi haft hand om Moa och Alva. Det är inte bara alldeles fantastiskt roligt, det är också så nyttigt. När de är här är jag med dom. Jag har skrivit om detta förut men så är det. De stunder jag har förmånen att få rå om dem, så är de prio 1. Åren går fort och rätt vad det är vill de inte längre avsätta tid för farmor och farfar, så det gäller att ta vara på den tiden. Men det är alltså inte bara kul, det är också så nyttigt. För de lär mig att det finns så mycket viktigare saker än jobb och uppdrag eller för all del städning …

Det viktigaste i Moas liv just nu är att klippa och klistra och rita … och förstås åka skidor. Tänk så duktig man kan bli bara på ett år. Och visst gör skidskolan sitt, men året gör det mesta. Det Alva uppskattar mest just nu är att någon läste ”Barbipappa”. Dessa gamla tunna böcker från när Tobbe och Lina var små ska läsas om och om och om igen…

Men nu är barnen hemlevererade, och arbetsveckan är igång igen. Idag ska jag till Vindeln. Förra veckan var jag till Vännäs och Bjurholm. Jag har verkligen tur som får ha så roliga och stimulerande uppdrag. Och extra roligt att köra nu när jag har min nya fina bil, min Golf 1,6, silvermetall… årsmodell -08, som gått 6 000 mil. Det är skillnad att köra denna mot min gamla kära Volvo. Men det är också 20 års skillnad på modellen.




  
04/06/2012 11:40      15/01/2010
Jag blir nästan lika förvånad fortfarande, trots att jag vid det här laget borde ha och faktiskt har, rutin. All denna brådska, allt som ska fixas, allt som ska avslutas och/eller vara klart… före ett lov. Det spelar ingen roll om det är juluppehåll eller sommarmånader på gång. Det är likadant. Sen kan man ju försöka jobba lite under lovet, men det är ingen mening att jobba med sådant som kräver nån form av kontakter. Det är totalt lojt, alldeles omöjligt att få tag på folk och de man får tag på är tämligen ”off”. Sen blir det vardag igen. Och det räcker inte med att det blir en torsdag efter trettondagen, för då är det fortfarande hellugnt. Men sen…

I måndags var det första riktiga vardagen efter julhelgerna, och det var helhysteriskt på en gång. Och så har hela veckan fortsatt. Och många jag har pratat med vittnar om samma sak. Allt ska planeras, arrangeras, fixas, bestämmas. Datum ska bokas. Personer ska kontaktas. Hej å hå…

Men nu är det snart fredag em efter en hektisk vecka. Och jag kan notera att det blir tämligen fullt upp hela våren, och det känns jättekul. Några ännu inte uppbokade dagar, timmar, finns ju… men min erfarenhet har lärt mig att även dessa timmar och dagar kommer att fyllas. Hoppas och tror att det också blir med roliga och stimulerande uppdrag.

Och ikväll ska vi avtacka en kollega som slutat på Tilläxtenheten/ Näringsliv, nämligen Conny Eriksson, som har börjat sitt nya jobb som platschef på Dannero. Conny har varit bra och jag hoppas att vi någon gång, på något sätt, i något sammanhang, får anledning att jobba tillsammans igen.



  
04/06/2012 11:39      09/12/2009
I fredags hade jag bjudit hem kompisgänget på10-årsjubileums fest. Det var alltså 10 år sedan jag startade upp min firma. Ja egentligen var det den 1 juli, men som Ulla Gustafsson säger… man firar väl hela året. Det blev dock en glad och lättsam tillställning med mat och prat och julsånger. Et kul inslag tyckte nog de flesta…

I lördags var det firande av pigg 88-åring, vår kära Elvy, tillsammans med hela vår familj. Det passade bra då barnen skulle på lilla julafton till Erika Lundin på kvällen. En tradition som hållit i sig sen Tobias var 1 år. Fantastiskt tycker jag. Vi har dock delat på oss. Vi gamlingar, d v s Lennart och Kerstin, Lennart och Lisbeth och vi ”firar” lilla julafton på egen hand. Men våra gemensamma sex barn, med respektive och barn turas alltså om och är hos varandra. Jättekul tycker både de och vi ”gamlisar”.

På lördag kväll var Bosse och jag, Sören och Lena samt Lennart och Gunilla bjudna på mat och tunnbad hos Roland och Stina. Gott och trevligt.

Sen fortsatt helgen med barnvaktande av tre småstjärnor, i Matfors, medan föräldrarna var på Winnerbäck. Det gick faktiskt bra att få alla tre att somna. Och på måndag hade jag hand om Ossian hela dagen medan pappaledige Jonas var på kurs och mamma Lina jobbade. Jättekul. Han är en liten myskuse, just nu fullt upptagen med sin nya förmåga, att gå. Och nyfiken som sjutton. Vill öppna alla lådor och skåp och undersöka innehållet.

Jag stannade kvar i Vintertjärn och tog mig en ledig lyxig vardagstisdag. Handlade julklappar både inne på stan och på Birsta, åt gott och fikade bakelse. Härligt!

Och nu är det sista arbetsveckorna före jul. Hyfsat lugna veckor med en del planering inför 2010. Jag har förmånen att ha många intressanta och roliga uppdrag som väntar. Jag ser fram emot ett bra verksamhetsår. Det 11:e med Qresurs…



  
04/06/2012 11:39      21/12/2009
I lördags firade vi lilla Ossians 1-årsdag. Tänk så fort tiden går... Jättemysigt att träffas alla, även Heds. På kvällen sen var Bosse och jag på Hotell Kramm med Bosses arbetskamrater. Jättebra julbord och mycket bra underhållning, Åsa Persson. Alltså trevligt. Igår var vi bjudna på grötlunch till Ulla och Hans och där var det öppet hus så vi träffade många trevliga människor. Efter det åkte vi hem till mamma där hon och Runar, som alltså är hemma några dagar före jul, hade ordnat middag för oss och Gunhild + Elvy. Jag var mätt när jag åkte hem...

Denna vecka ska jag vara mestadels ledig, och stöka och fixa lite inför julen. Det kan hända att jag åker ner en dag och hjälper Tobbe och Sandra med lite barnvaktande så att de hinner få handla och greja inför julkalaset som de alltså står för i år. De har ju nyss fått tapetserandet och målandet klart så de har säkert en del att stå i.

Det finns egentligen bara ett litet orosmoment och det är min lilla mamma som åter har ramlat och slagit sig i ansiktet. Det känns dock bra att Runar är hemma nu och ser till henne och hjälper henne lite. Men det känns lite oroligt och svårt, trots att detta ju är en del av livet. Att bli gammal och skröplig. Det är väl bara så att vi är så himla bortskämda, för hon har ju varit så himla pigg och klarat allt själv. Och det ska nog reda sig bra nu också.

Skriver detta på min alldeles nya lilla fina minidator. Så himla nätt och fin. Jättekul. Lite deprimerad är jag dock för min rätta dator har lagt av. Den är på reparation och jag ber till nån slags högre makter att det ska gå att fixa den. Annars måste jag köpa en till ny, och det är så bökigt att ominstallera alla program och all data...



  
04/06/2012 11:37      30/11/2009
Beklagade mig sist för tidsbrist och stiltje i källarbadrummet. Nu känns det mycket bättre… Först och främst har jag åter blivit nyttigt påmind om att tidsbristen inte torde vara så akut när man lever på två, inga barn hemma och en mamma som än så länge klarar sig själv så bra. Det vore väl sjutton om man inte skulle få livet att gå ihop då.

Tobias och Sandra målar och renoverar nu i princip hela övervåningen + nåt rum nere, bor mitt i allt stök, jobbar förstås heltid båda två och har två små tjejer som tarvar sitt. Vi gjorde nåt liknande nån gång när barna var små och jag har glömt hur det egentligen var. Lina och Jonas håller på med sin relax uppe. Visserligen är Jonas barnledig, men har ju ändå en liten Ossian som är i full gång och kräver ständig passning. Dessutom bor de mer ”upp i” sitt badrumsfixande än vi. Vår ”relax” är ju i källaren. Det stör inte nåt i huset egentligen. Det går att stänga dörren och inte märka av det alls. Visserligen längtar jag tills det blir klart och jag får bada och basta igen, men det är ju i sammanhanget en världslig sak.

Så efter en härlig helg tillsammans med två underbara små stjärnor, lek och sång, och pepparkaksbak, två små gullvippor med mjuka kramiga armar som kommit krypande upp i sängen på morgonen med en massa böcker för läsning, laddar jag nu för en intensiv arbetsvecka. Dagar och kvällar… det blir nog bra…



  
04/06/2012 11:36      23/11/2009
Ibland är det riktigt skönt att vara ensam. Kanske för att man har förmånen att inte vara ensam annars… Faktiskt händer det ganska sällan.

Bosse var i Bruksvallarna i helgen, och då gjorde jag det jag brukar göra då. När jobbet var avslutat på fredag gick jag hem (lite tidigare) och drog igång med adventsstöket. Städade lite, plockade mycket, nya dukar, några nya gardiner, tvätt och tvättsortering, sängkläder och handdukar, strykning, tog fram advents- (och vissa jul-) saker… etc. Allt medan jag spelade julskivor högt, sjöng högt ur min fina julsångbok och tittade på gamla julfilmer. Fredag ganska stökigt, lördag fullkomligt kaos, söndag vände det till bara fint. På söndag bakade jag också saffransbullar.

Det låter kanske pretentiöst, men har faktiskt en vilsam effekt och ger en speciell frid och julstämning. Ingen som kommer och stökar på mitt i allt. Ingen som klagar på musik eller filmval. Ingen som bryr sig när jag softar omkring i morgonrock klockan 20.00 på kvällen. Naturligtvis skulle jag inte alltid vilja ha det så, men det är riktigt lyxigt att få ha et så en gång om år. Och helgen är också mycket väl vald.

Så nu känner jag mig laddad att ta itu med sista arbetsveckorna före jul. Och jag känner mig laddad att ta itu med det som ska tas itus med för att det ska bli ”som jul”….



  
04/06/2012 11:36      27/11/2009
Kom igår kväll hem efter ett par dagar i Östersund. Dels möten dels egen utbildning. DO hade ordnat seminariedag om sitt nya material Växthuset, en metod att jobba med diskrimineringsfrågor. Men jag hann även köpa födelsedagspresenter till Elvy och Ossian.

Känner mig lite frustrerad över att tiden som vanligt inte räcker till. Det känns som helstopp i källarbadrummet. Jag var där senast tisdag kväll och spacklade lite, men sen dess har inget hänt. Och jag kommer inte att hinna göra nåt denna helg heller. Det blir en helg med barnbarn… Nästa vecka jobbar jag alla kvällar utom torsdag, och den kvällen måste jag ägna mig åt matlagning, eftersom jag bjudit hem en massa folk på fredag kväll. Detta betyder att det inte kommer att hända nåt nästa vecka heller… Och så vidare… Jag längtar tills det blir färdigt i bad-bastu-rummet men är samtidigt oerhört tacksam över att det är i källaren. Det stör ju inte husfriden särdeles dramatiskt.

Och tiden räcker ju inte till allt annat heller… Dock klev jag upp extra tidigt i morse och satt upp ljusslingan på altanen, så nu känns det som advent i alla fall. Och nu måste jag jobba på så jag kan går hem i tid idag.



  
04/06/2012 11:34      16/11/2009
Var på badhuset häromdagen och träffade tre ”gamla” kollegor från förskole- och skolvärlden. Det blev naturligtvis tal om vad vi gör nuförtiden. De var alla kvar. Två nöjda och en missnöjd. Om man är kvar i ett arbete där man trivs… Bra. Om man är kvar på ett arbete där man inte trivs… Inte bra. Och jag känner bara hur tacksam jag är för att jag för 10 år sedan kastade loss och gjorde nåt annat, nåt som lockade.

Och nu har jag bara roligt. Intensivt, svårt ibland, jobbigt, klurigt… men så trevligt, inspirerande, kul och bra. Vad jag gör just nu? Lägger sista handen på slutrapporten för projektet Främja kvinnors företagande, slipar på en arbetsplanering för ett större jämställdhetsuppdrag i Umeåregionen, detaljplanerar ett seminarium för Stifsförbundet i Härnösands stift på Hotell Höga Kusten på torsdag, klurar på ett eventuellt utvärderingsuppdrag i Lycksele och håller på att fastställa annonseringen för en inspirationskväll på ett företag i Kramfors den 2 december. Omväxlande, variation och roligt.

Och i helgen fick jag dessutom förmånen att umgås med mina underbara barnbarn, med föräldrar. Kan man ha det bättre?



  
04/06/2012 11:33      06/11/2009
Tiden bara rinner iväg, och ibland skrämmer det mig hur fort det går. November! Och vad hände med oktober? Och snart är det jul…

Tisdag-onsdag denna vecka var jag på en bra jämställdhetskonferens i Umeå. Bra ordnat. Bra folk. Allt bra. Någon gång emellanåt dyker tanken upp att man kanske skulle flytta till Umeå. De jobbar så mycket bättre än oss i Kramfors och Västernorrland med jämställdhetsfrågor och utvecklingsfrågor. De ligger långt framme i mycket. Och jag måste ärligt säga att om det blir en storregion hoppas jag verkligen att Umeå blir ”huvudstad” för denna. Kanske lite av deras framsynthet kan spilla över på oss andra.

Men å andra sidan har vi ju vackrare landskap. Så jag bor nog kvar här ändå… Men jag tycker att det är härligt att få åka upp ibland och tanka lite energi.



  
04/06/2012 11:32      26/10/2009
I fredags var det företagskväll med guldkant i Kramfors. Samtidigt firade Hotell Kramm 40 år. Det blev en toppenkväll. Mottagning och mingel i stort tält, med röda mattor, kristallkrona, tända kandelabrar och skumpa i glasen. Fantastiskt bra, så när som att det var riktigt kallt ute vid entrén. Gästerna som kom frös, vi som var mottagningskommitté (Ulla och jag) frös.

Men sen klev alla in på hotellet och satt sig på sina platser vid de vackert dukade borden. Och allt flöt som det skulle. Maten var super, t o m varm, serveringen bra… Fem stjärnor till hotellet!

Prisutdelningarna rullade på. Presentationsfilmerna där bland annat Ordpilot, Sara Öhlén och Nordlander produktion var inblandade ,var jättebra. Bra jobbat! Moderatorn Åsa Persson toppen. Pristagarna glada och alla andra också.

Och vem hade snickrat ihop detta? Vem var den som höll i alla trådar? Vem var det som hade både helikopterperspektivet och Ture Sventons förstoringsglas? Jo, Maarja Edman. Tack Maarja för att du flyttade till Kramfors. Kan jag inte få rösta på dig som blivande kommunalråd?



  
04/06/2012 11:31      19/10/2009
Tänk vad de växer fort de små liven. Moa blir fem i januari, och hon har verkligen blivit ”stor och förståndig”. Alva 2,5 pratar nu bra så man förstår allt hon säger, och dessutom helt utan blöjor. Härmar storasyster i det mesta. Och så lille Ossian som inte är särskilt liten. Han blir snart 1 år… i december. Han kryper snabbt, drar sig upp så snart han kommer åt, drar iväg med gåvagnen och ramlar…

Man skulle vilja hålla kvar de lite i den fas de är… Men egentligen inte… Det är ju klart att man vill att de ska växa och utvecklas. Det går bara så fort.




  
04/06/2012 11:30      28/09/2009
Förra veckan var jag på företagsresa till Österrike tillsammans med ett gäng företagande kvinnor. Det var Maarja Edman som hade fixat allt, alla kontakter, hela programmet. Det var Maarja som lyckade manövrera minibussen lika lätt på Autobahn som på och mellan de förhållandevis trånga och ofta enkelriktade vägarna/gatorna. Dessutom tolkade hon allt som behövdes tolkas. Tack till Maarja. Med på resan var totalt 9 företagande damer, alla lika glada, intresserade, engagerad och trevliga. Det blev en superresa.

Många företagsbesök gjorde vi, men en del kommer jag att minnas mer än andra. Exempelvis det lilla Lederhosen- tillverkande företaget Jahn Markl, som har sin lilla butik vid Mozartplatz . Ett företag som drivits i samma familj, rakt nedstigande led, far till son, nu dotter… i 601 år. Fattar ni? Ett familjeföretag i samma familj i 601 år! Den kvinna som ägde och drev detta nu är ca 50-60 år och håller på att skola över till sin son.… Jag kan inte låta bli att grunna på hur många städer i Sverige som är 601 år. Hur många företag har funnits i 600 år? Och hur många företag har funnits i samma familj så länge?

Men mycket annat fick vi vara med om… Smyckedesigner, Snapstillverkning, Visning av Villa von Trapp (som nu drivs som hotell av ett trevligt par) mm. Föredrag/information om företagandet i Salzburg av nätverkskvinnor. Naturligtvis undersköna vyer och trevliga matställen, kombinerat med supertoppenväder. Det har inte kunnat bli bättre.

Men nu är det hemmajobb igen, med skrivande av rapporter, planering av E-läns aktiviteter samt nya anbudsinlämningar…



  
04/06/2012 11:30      14/10/2009
Jag har tidigare klagat på bemötandet på vårdcentralen i Ullånger, men nu kan jag verkligen inte klaga. Ringde igår, och blev mycket vänligt ombedd att istället ringa idag… fick tid hos läkare direkt nu på eftermiddagen, fick mycket bra bemötande från det jag klev in genom dörren tills jag gick ut… av alla. Läkaren var toppen. Han tog mig på seriöst allvar, undersökte nogsamt, ordnade med provtagning direkt på plats, fixade tid för röntgen i Ö-vik redan till veckan, utlovade tid för återbesök. Jag kände mig som en person som man bryr sig om…

Problemet? Ont i rygg, ben etc. Ben som domnar på nätterna och lite sånt jox. Eventuellt förmodligen nåt atros – aktigt… men det får vi se när alla röntgen och provtagningar är gjorda. Jag är bara så himla tacksam att det gick så fort att dra igång en undersökning, att jag blev trodd, att någon försöker hjälpa mig. Tack vårdcentralen i Ullånger.



  
04/06/2012 11:29      17/09/2009
Ibland är det verkligen vansinnigt mycket jobb av olika slag och för olika uppdragsgivare. Ibland är det helt enkelt tokmycket. Som nu ett tag, har det varit så. Märkligt också att när det redan är fullt upp dyker det upp en massa annat som helst skulle ha gjorts nyss. Bråttom så ini vassen.

Och mitt i detta händer som sagt även andra saker som ställer till det. I helgen kraschade torkvindan ute, och sent igår kväll kraschade torkställningen inne. Så nu hänger det kläder på tork lite överallt. För det var mycket tvätt sparat sen förut, och än mer blev det efter helgen, och jag vill ju tvätta undan lite före Österrike.

För på måndag morgon flyger jag tillsammans med ett antal företagarkvinnor till Österrike. Det kändes nyss så väldigt långt fram i tiden, men det är ju nu… Det känns orimligt, men det blir förstås superbra…



  
04/06/2012 11:28      14/09/2009
Helgen har varit rörig. Redan på fredag em kom de hela högen. Måns-Petter (för att jaga älg), Tobbe, Sandra, Moa och Alva,(Tobbe också för älgjakten), Lina, Jonas och Ossian (för att åka till dansmaran i Ö-vik på lördag och för att vi då skulle vara barnvakt). Så det blev fullt med ryggsäckar och stövlar och termosar och klädhögar och lite danskläder och en hel del barnkläder och mycket prat och så. Jobbigt men roligt.

Lina, Jonas, Ossian och Sandra åkte hem redan på lördag fm. Så det blev bara några älgjägare och två barnbarn kvar. Tjejernas dagis hade planeringsdag så de behövde lite extra passningshjälp.

Jag kan dock erkänna att jag blir mycket trött. Jag blir framförallt trött i huvudet för allt surr, de är så himla pigga och på hela tiden. Och sen blir det så lite sömn. Jag kan inte koppla av och sova när folk pratar högt och sent, jag kan inte sova normalt på natten utan ligger på aga för att lyssna in de barnbarn jag har ansvar för, jag kan inte slappna av riktigt förrän dansarna kommit hem igen och klivit ur bilen, jag kan inte sova på morgonen när älgjägarna börjar rodda på… vilket betyder att det inte blir mycket sömn. Alltså trött. Trött av för mycket surr och på, trött av för lite sovande.

Men en sak är klar. Arbetet kopplas obönhörligt bort. Det ryms helt enkelt inte. Och jag vet att när jag bara fått sova igen mig lite så kan jag tänka nya pigga allerta tankar för att lösa jobbproblem av olika slag.

Men än är tjejerna kvar. Gunhild har just hämtat de och åkt hem till Kramfors. De skulle gå på stan och handla för den peng de fick av farfar igår när de var så duktiga på att plocka potatis. Sen ska jag hämta de när jag avverkat ett par em-möten. Och i morrn ska jag skjutsa ner de till Sundsvall.



  
04/06/2012 11:27      10/09/2009
Har just kommit hem efter en konferens i Stockholm på temat Främja kvinnors företagande. Bra föreläsare både från livet som företagsfrämjare men också från forskarvärlden. Lite om vad som hänt hittills, vad som händer nu, och vad som eventuellt kommer att hända. Känner mig stärkt och påfylld med kunskap och idéer.

Det var också avtackning av en guru, en kämpe, en stjärna inom detta område, nämligen Kerstin Wennberg, Hon går i pension från sitt viktiga arbete på nuvarande Tillväxtverket och hon fick motta många fina väl värda ord och många fina väl värda presenter. Så himla bra.
Så himla bra att en människa får ta emot detta medan människan fortfarande är inte bara vid livet utan vi strålande god vigör. Så borde vi väl göra oftare. Ni vet FJKs gamla slagdänga…En text som är ungefär nåt i stil med… ”Ge mig dina blommor mens jag lever. Och låt mig få njuta av en vår. Vänta inte tills jag är död och borta, med att då som först strö rosor på min bår”.



  
04/06/2012 11:27      11/09/2009
Några av Laila Wikströms kloka ord att ta med inför helgen… och livet…

Det bästa med livet är att man kan börja om och om och om igen

Hellre överviktig än skitviktig

Man kan sola sig en hel dag i en varm tanke

Kvinnor, vid 50, ta vara på skinnet på näsan du fått

Galenskap kryddar livet

Har man ett mål kommer man förr eller senare fram

Mot framtiden… Du kommer att tillbringa resten av livet där

Det är roligt att leva och se hur det går

Mod och livsglädje är vad livet kräver av oss

Om du tvekar för länge inför nästa steg kan du bli stående på ett ben

Det är bättre att upptäcka sig själv än att vänta på att bli upptäckt


Förresten är Lailas kort helt underbara och värda att rekommenderas



  
04/06/2012 11:26      07/09/2009
Vi har ett fantastiskt äppelträd. Det är krokigt och snett och grenarna måste pallas upp med bräder, även när de inte bär frukt. Det är ett gammalt träd. Det är ett äppelträd som många inte skulle dra sig för att kapa ner. Men vi kapar inte ner det, för vi vet att det är ett fantastiskt träd. Varje år bär det mycket frukt, och slipper vi bara rönnbärsmalen så är det även en mycket fin sommarfrukt. Klara fina goda äpplen, i massor.

I helgen har jag plockat äpplen och jobbat med äpplen. Jag har gjort 7 äppelkakor, 5 äppelpajer, frusit ner ett antal påsar skivade äpplen, gjort 10 l äppelmos, och har i köket förberett kvällens kokning av äppeldricka. Dessutom har Bosse tagit med 3 st. 20 l - hinkar med äpplen ner till våra barn. Jag ska leverera en hink äpplen till min mor idag. På trädet har vi sparat mycket äpplen i barnhöjd för att Moa och Alva ska få plocka en hink när det kommer till helgen. Men där finns också på de översta och innersta grenarna äpplen kvar för den som vill och kan plocka.

Att klättra i trädet är inte tal om. Grenarna är sega men spröda, och vi är lika förundrade varje år för att de orkar bära frukten.

Må hända finns det paralleller med människor i vår omgivning. Människor som är gamla och vinda, skeva och lytta… men som kan producera, som orkar bära tunga bördor, som förmår mer än de flesta slimma, vackra, vältränade och toppstylade typer som tror sig veta… om inte allt, så åtminstone nästan…



  
04/06/2012 11:25      03/09/2009
Har avverkat några trevliga, intensiva och intressanta dagar med gästande företagande damer från Tallinn. I vintras skrev jag om vår strapatsrika resa till Estland, och nu kom alltså våra företagarkollegor på återbesök. Det hela började med att Ulla och jag tog emot dem ,när det kom i hyrbil från Midlanda, med middag i Sigrid Viklunds stuga i Ramsta. Tack Sigrid för att de fick låna din stuga och för att du kom och var med denna kväll.

På måndag morgon träffade jag dem i Kramfors. De fick information om Kramfors av Rebecka och Jessica Sjögren, sen blev det en runda på stan före gemensam lunch på Kramm. Jag hade hoppats att någon politiker eller annan mer offentlig person från Kramfors kommun hade kunnat avsätta tid för att vara med på denna lunch, men tyvärr… Det gick dock bra ändå tack vara Ulla och Maarja. Sen blev det lite fixapaus före kvällens stora grej på Arena Dannero.

En nätverks- och mingelträff med ca 50 deltagare från framförallt Kramfors och Ö-vik, förutom våra 5 från Tallinn. Danneros personal är värda många lovord för back up och mat och allt. Toppen! Ulla, Maarja och Anki Ordpilot var med och jobbade. Kom hem mätt, trött och nöjd så småningom…

Och sen var det tisdag, och dags för rundtur i Höga Kusten. Vi besökte i tur och ordning Lappudden/ Maria Blomster, Villa Fraxinus/Ingelöf Johnson, Gårdsbutiken/ Berit Nilsson och Mjällomskompaniet/Camilla Wedin. Alla gjorde bra visningar, och redovisningar. Det blev bra studiebesök och vi fick bra mat. Tack alla! Ni är underbara, så duktiga och såna goda representanter för företagandet. Vi åkte Zetterblads buss, som vanligt fungerade detta superbra. Zetterblads är alltid bra. Ann-Cathrin Granbäck/Ordpilot Höga Kusten, var med och guidade, översatte och dokumenterade. Tusen tack Anki för ett bra jobb. Du är en stjärna.

Zetterblads lämnade av Anki på Vallen och Tallindamerna och mig i Gallsäter. Vi klev över till bilar, åkte till Docksta och tittade på berget samt scenen, och sen åkte vi till VillaOrrbacken där Karin Frölander och Jeltzi tog emot tillsammans med Ulla. Det blev åter ett bra studiebesök, med bra företagsberättelser, visning av det vackra huset och provsmakning av Jeltzis fantastiska choklad, och god mat. Tack ni båda. Så bra…

Sen tog vi farväl av våra Tallingäster. De åkte hem till stugan för att under onsdagen åka hemåt. Jag kom hem så småningom, så trött men också nöjd… gjorde mitt bästa för att ladda om för att åka på konferens till Sudsvall igår, och det gick hyfsat.

Idag och i morgon ska jag sortera upp alla papper och all ekonomi och allt annat efter dessa tuffa men roliga dagar. Med hjälp av Anki kanske jag t o m kan få till några bilder på bloggen så småningom




  
04/06/2012 11:24      18/08/2009
Har nästan packat väskan för att åka till Stockholm och Smaklustmässa. Åker i morgon onsdag och kommer hem lördag. Och jag ska alltså hjälpa en av våra duktiga lokala matproducenter Skogs Hilda i hennes monter. Det ska bli spännande och roligt.

Sen på lördag kväll ska jag till Sjöbäcken tillsammans med mina gamla kollegor i Forum för jämställdhet. Vi ska fira att vår f d huvudprojektledare Maria fyller 50. Kul!

Men sen följer ytterligare några trevliga, roliga och intressanta dagar. Jag ska träffa både gamla Kraft-gänget och nya… och sova kvar på Hotell Kramm. Känns lite märkligt, för man brukar ju åka hem när det är så nära. Och i månadsskiftet augusti – september har vi nätverksdagar i Kramfors, Höga Kusten och framförallt med en större träff på Dannero. Dit kommer företagande kvinnor från kommunen, från andra ställen i länet och runt omkring och icke att förglömma Tallinn. Spännande…

Och mitt i allt detta håller jag tillsammans med Maarja på att planera en företagsresa till Salzburg. Och det känns verkligen häftigt.

Tänk att man kan få ha så roligt när man jobbar… Lycko jag…



  
04/06/2012 11:24      24/08/2009
Förra veckan var jag på Smaklustmässan. På torsdag var det mycket att bära till kyl och frys och montrar, mycket att packa upp och montera ihop. På fredag handlade det om att vara trevlig, sälja Skogs Hildas goda bröd och Kramfors/ Höga Kusten och hela Västernorrland. Kul men jobbigt.

På onsdag när jag kom ner till S-holm sammanstrålade jag med Bosse kusin Mats fru Gerd. Vi åt middag och surrade. Synnerligen trevligt. På torsdag hade jag en middagsträff med en ”gammal” vän från Tyskland, Agathe Mossman, som var i S-holm tillsammans med sin man och hälsade på dottern som arbetar och bor där. Maken Peter och dottern Simone var också med, och det blev också en trevlig middag. På fredag kväll var Ulla (som kommit ner på torsdag kväll för att också jobba för Västernorrland) och jag så trötta så vi hade nog möda att ta oss till vårt boende för att krypa till kojs.

På lördag morgon åkte jag hemåt med tåg, till Sundsvall där jag hämtade upp min bil, för att ta mig hem till mitt kära hem i min kära by… där jag inte fick stanna så länge, fastän jag nog hade lust att bara bli kvar hemma…

På lördag kväll var det 50-årskalas på Sjöbäcken, och det var alltså Forum för jämställdhetsgänget som sammanstrålade för att tillsammans med en massa andra fira vår Maria. Det blev en trevlig kväll med god mat och nattbastu med bad.

Söndagen blev en härlig dag, som började med morgondopp i Sjöbäcken och som avslutades med sångövning på bystugan. Där emellan fick jag tid och möjlighet att tvätta en massa, rensa blomskräp och på olika sätt pyssla med uteblommorna. Det var ju ett underbart härligt väder och så himla skönt att bara få vara hemma och ”poa på”. Sånt kan faktiskt verkligen vara lustfyllt...

Borta bra men hemma bäst… Men man skulle väl inte uppskatta hemma om man inte ibland finge vara borta…

Nu är det fullt ös för att hinna fixa allt inför diverse Främja kvinnors företagande – aktiviteter, exempelvis KraFt-dagar på Hotell Kramm, nätverksdagar i Kramfors och Höga Kusten med nätverksträff på Dannero samt en kommande företagsresa till Österrike. Hej å hå … bara att jobba på…



  
04/06/2012 11:22      13/08/2009
Alldeles nyss kommit igång efter semestern och det är baske mig hysteriskt. Helt otroligt vad det kan dra ihop sig fort. Och allt är bråttomt, skulle egentligen ha gjorts nyss… Det är redan fullt upp med det som var tänkt och planerat, men så dyker då allt det där andra upp. Mycket som handlar om kommande eventuella uppdrag. .. Å hej å hå vad det blir mycket att ringa och skriva och maila och… Men det är ju bra förstås. Det är ju himla tur att jag både har fullt med uppdrag nu men också en del hoppfulla, intressanta och trevliga uppdrag på gång.

Men ikväll är vi bjudna på middag hos Nordholms, och det känns bra. I helgen ska vi på surströmming hos Bohmans, och det känns både kul och gott.

Och jag ska komma ihåg att lägga in bild på väskorna, och lite annat…



  
04/06/2012 11:21      03/08/2009
Och så blev det då verkligen fint väder... Och jag och många med mig har börjat jobba, precis denna dag. Men jag ska inte klaga. Jag har ju ibland möjlighet att sätta mig ute en stund, exempelvis när jag pratar i telefon eller ska läsa igenom nåt. Idag har jag suttit ute och planerat en utbildningsinsats.

Idag har jag också fått håret klippt och färgat. Toppen. Och så har jag hunnit ta två dopp på badhällan. Underbart.

I morgon kommer Lina och Ossian och stannar hemma några dagar. Jättekul! Ska försöka vara lite ledig då...


  
04/06/2012 11:21      07/08/2009
Lina och Ossian har varit hemma några dagar. Mysigt att ha de lite så i lugn och ro. Annars är det ofta så många och då blir det inga lugna mysstunder bara med Ossian, som det blev nu. Jag försöker verkligen vara med mina barnbarn när de är här. Jag inser till fullo att tiden går så snabbt och det gäller att fånga de stunderna när de erbjuds. Ossian har precis som Lina säger tre lägen, glad, jätteglad och superglad.

Åsså var det första arbetsveckan. Det har inte varit full tid, men lite varje dag. Igår blev det inte så mycket för då var Lina, Ossian och jag på Rotsidan… men andra dagar har det blivit mer. Det känns som jättebråttomt att organisera, ordna och fixa allt i slutspurten av projektet Främja kvinnors företagande. Inbjudninar ska ut, bokningar ska göras…

Men i morrn är det lördag och då har vi kusinträff på Bergmans sida. Vi börjar med lunch hos oss, sen blir det visning på Sandö, middag på Björkudden och avslutning i Hårsang. Kul. Och på söndag ska vi på Nolia. Också kul.



  
04/06/2012 11:19      31/07/2009
Sista semesterdagen, sista semesterhelgen, efter fem veckors ledighet. Hade nån slags tanke om att kunna vara ledig även nästa vecka, men insåg egentligen det jag inser till fullo nu… att det inte går, i alla fall inte kommande vecka. Jag har en lång lista på sådant som måste fixas till veckan, och det gäller framförallt arbete med projektet Främja kvinnors företagande. Idag har jag ställt i ordning kontoret och förberett mig för att börja tänka igen, så det ska nog gå bra. En extra trevlighet är alla mina nya jobbkassar, som Kerstin Bohman har sytt åt mig. De är så fina så jag längtar till jag får börja använda dem. Men kanske jag kan ta nån halvdag eller så, och kanske också att jag istället kan ta nån dag veckan efter… Bosse är däremot ledig även nästa vecka. Det blir hans 6:e och det måste vara rekord för honom.

Men det har varit en bra semester, trots lite trist väder. Som vanligt mycket samvaro med nära och kära. Lite barnbarnvaktande och lite annan hjälp till barnen, lite middagar med vin och tillbehör både hemma och borta, lite kortare utflykter och lite stök och plock hemma, lite deckarläsning och många bad på hällan. Vad kan man mer begära? Nu senast hade vi besök av Kicki och Örjan Scheller från Visby, och det var himla trevligt. De var på väg till Umeå för ett bröllop, och stannade till här. Kul! Ikväll ska vi till Lundins i stugan, och jag är övertygad om att det också blir trevligt. Sen har vi en än så länge tom och oplanerad lördag och söndag, och det har verkligen inte varit många såna dagar denna sommar, så det blir nog bra det med.



  
04/06/2012 11:18      23/07/2009
Vi har i många år hyrt ut vårt lilla hus, mitt kontor under sommaren, och det är riktigt intressant att notera hur sommargäster beter sig. De flesta är mycket aktiva. Småbarnsfamiljer packar badväskor och drar till Hårsang eller Rotsidan, vid lämpligt väder. Annars blir det Skule med Rövarbyn eller möjligen Tecknikus i H-sand. När de är hemmavid håller de på med allehanda spel och lekar. Tonårsfamiljerna och ungdomarna åker gärna till Skule för att klättra eller så blir det nån kanotpaddling eller nåt sånt. Par utan barn åker också på utflykter av olika slag. En del koncentrerar sig på att plöja igenom Höga kustens alla sevärdheter, medan andra tar en dag i Sollefteå, en dag i Härnösand, en dag i Kramfors och en dag i Ö-vik. En del har gått vandringsleden, en del besöker olika kultur och musikarrangemang. Det finna alla varianter. Somliga gäster åker tidigt på morgonen och pustar ut vid stugan från middagstid. Andra kojar inomhus förmiddagarna och drar sen iväg för att komma hem sent. Någon enstaka gång får vi hyresgäster som helt sonika stannar ”hemma”. För några år sedan hade vi ett tyskt par som till fullo njöt av tystnaden. De satt ute och läste i princip alla väder, de promenerade stillsamt efter vägen, och njöt av den svenska sommarfriden, som den kan te sig i en by som vår.

Jag har förståelse för alla dessa olika semestervarianter. Jag begriper till fullo varför sommargäster beter sig som de gör. Men det händer någon enstaka gång att jag inte begriper varför... Någon enstaka gång, kanske vartannat, vart tredje år, händer det att vi får några, då oftast ett par, som helt sonika stannar hemma inomhus. De hyr en stuga, åker X antal mil, boar in sig i stugan, och sitter inne. Inga utflykter, inga promenader, ingen utevistelse, ingenting. En av sommarens gästpar gjorde så. Vädret var till och från. Vi var ute och for och när vi var hemma var vi ute och jobbade på, eller bara satt och läste. De var bara hemma och inne. Varför kostar man på sig en stuga och bensinpengar för att sitta så?
Nu kan det visserligen bero på att mannen var rädd om bilen. Han var nämligen ute och sköljde av den redan rena bilen lite nu och då, men varför då för huvud taget åka nånstans med bilen.
Vilket leder mig in på nästa tanke.

Att man kan begränsa sin rörelsefrihet på allehanda sätt. Vi har vänner som inte åker nånstans eller är aktiva på nåt sätt, då det skulle betyda att de inte kunde dricka alkohol. När man bor som vi bor är man nämligen beroende av att ta sig fram med bil, vilket betyder att någon måste var körbar. Andra blir totalbegränsade av TV-program, framförallt sport. Det går inte att göra nåt eller åka nånstans för det kan ju krocka med nåt cykellopp, fotbollsturnering eller nåt annat ”livsviktigt”. Men så har jag börjat förstå att man också kan begränsas av att man är så himla rädd om något man har, typ en bil….
Vilket leder mig till nästa tanke…

Varför ha saker som man är så rädd om att man inte törs använda de? Men den tanken ska jag inte vidareutveckla nu…



  
04/06/2012 11:17      12/07/2009
Igår var jag på loppis med mamma, Gunhild och Elvy, medan Bosse åkte rullskidor i Nora. På kvällen var vi, alltså Bosse och jag, på dragspelsfestival på Mannaminne. Idag var vi på auktion i Getberg. Men auktionslivet är inget för mig. Visserligen jättefina grejer, men segt att måsta vänta flera timmar innan man för huvudtaget får en chans att bjuda… Nej loppis är effektivare.

I eftermiddag och ikväll har jag suttit ute i solen med en god bok… Drottningoffret. Härligt!



  
04/06/2012 11:17      19/07/2009
Idag har jag åter rensat lite i och runt diverse olika buskar. Däremot har jag inte klippt gräsmatta runt buskar… som jag hade tänkt. Jag kunde nämligen inte dra igång den, och Bosse kunde inte hjälpa mig för han är ju lite justerad efter cykelfallet.

Dagarna i Duved blev härliga dagar. Vi golfade, och kollade Tobbes skärmflyg, kollade cyklisterna, åt medhand lunch på Åreskutan, badade i älven mm. Och umgicks förstås med barn och barnbarn, + Gunhild, Ida och Martin. Så trevligt så.

Och igår var vi på middag hos Bohmans i deras stuga, tillsammans med Nilssons. Vi fick god mat och hade en trevlig kväll, och som tur var fick Bosse tack vare startkablar igång en strejkande bil så att vi tog oss hem.

Förutom lite ogräsrens har det förstås också blivit ett dopp på badhällan.


  
04/06/2012 11:15      09/07/2009
Hemma efter ett par dagar i Vintertjärn. Jag har umgåtts med lille Ossian, en god och glad och förnöjsam liten herre. Har lite ont i handleder efter lite bärande, men han nöjer sig själv också där han sitter på sin filt, eller ligger på mage och kravlar eller springer omkring i gåstolen. Bosse och Lina har varit ute på garagetaket hela tiden. Till och med Bosse som sällar berömmer någon, framförallt sällan berömmer nån kvinna som gör nåt praktiskt byggliknande arbete, tyckte att Lina faktiskt var duktig.

Idag har det varit like kallt och grått, så dagen har ägnats åt pappersjobb. Ikväll åker Lennart och Kerstin och vi på Erstaparken och dansar till Drifters.



  
04/06/2012 11:14      05/07/2009
Årets Skulefestival är över. Det var två jättebra dagar. Det har verkligen blivit en viktig del av sommaren att få besöka Skulefestivalen.

Idag är det en stök och plock dag, alltså en ”fnöcke på” -dag. Det är dessutom alldeles perfekt väder för detta. Inte supersol och supervarmt men inte heller kallt, regnigt, blåsigt. Utan alldeles mitt emellan. Har bland annat fixat lite med blommor ute och inne, tvätt förstås, åkt till Ullånger och handlat mat, besvarat diverse mail, sorterat verifikat för att strax ta itu med bokföringen.

Hoppas det är samma väder i morrn för då ska jag ta med mamma till Kramfors, för att göra en del ärenden. Hon vill bland annat köpa en ny jacka. Och så var det nåt bankärende.

Framåt kvällskvisten idag blir det i alla fall en rejäl promenad och ett dopp i sjön…



  
04/06/2012 11:14      06/07/2009
Frågan om att vara yrkesmässig eller privat på bloggen dyker alltid upp, och det är inte bara jag som grunnar på detta har jag märkt. Jag har i alla fall kommit fram till följande;

1. Jag är den jag är, mitt företag är jag och jag är mitt företag. Jag är jämställdhetskonsult. Jag tänker genus hela tiden. Många pratar om att ta på och av jämställdhetsglasögon. Jag kan inte det. Detta är en synsätt, en värdegrund jag har med mig alltid, hela tiden. Däremot kommenterar jag inte alltid. I privata sammanhang väljer jag ofta att ligga mycket lågt när det gäller dessa frågor, och diskussioner. Men genus och jämställdhetstänket är med mig alltid. Alltså finns det även med i bloggen, både när jag skriver yrkesmässigt och privat.

2. Jag är soloföretagare, enskild firma. Det är jag i mitt företag. Jag samverkar däremot gärna och ofta med andra, som delar min värdegrund. Eftersom denna hemsida bara handlar om mig, mitt företag, min blogg, måste det alltså få bli en mix av det yrkesrelaterade och det privata.

3. Jag tror inte att folk som inte känner till mig så lätt hittar min blogg och börjar läsa den. Jag tror alltså uppriktigt inte att jag får fler kunder p gr av min blogg. Jag skriver för att jag vill, och behöver. Skrivandet har alltid varit en viktig del av mitt liv. Bloggen må bli en slags dagbok, och det är okej för mig.

4. Mitt arbete betyder oerhört mycket för mig och mitt välbefinnande. Jag älskar mitt jobb. Mitt privata liv betyder enormt mycket för mig och mitt välbefinnande. Jag älskar mina nära och kära, mitt liv. Jag måste bara få skriva om båda delarna på bloggen, och den som inte ids eller vill läsa… Låt bli.



  
04/06/2012 11:13      02/07/2009
Har haft en härlig barnbarn-vecka, med mycket värme och många bad. En dag i Hårsang med Sören, Lena och Måppe, och den långgrunda lekvänliga stranden. En dag hos Nilssons i stugan, lek med kompisarna Tove och Nora, bad i fjärden. En dag på Rotsidan med pick-nick och lek på hällarna. En dag i Kramfors med glass och såpbubblor och lunch hos gammelBetty. Alla dagar med bad på hällan. Återkommer med bilder.

I morgon avlämnar vi småstjärnorna till sina föräldrar, i samband med gemensam familjelunch i Sundsvall, där det är gatufest. Men vi åker hem efter lunchen för Gunhild och jag ska på Skule.



  
04/06/2012 11:12      25/06/2009
Bara två dar kvar till semester, och nu börjar semesterkänslan infinna sig. Det fantastiska sommarvädret gör förstås sitt för att förstärka känslan.
Igår hade vi en mycket bra och inspirerande dag på Gålsjö bruk, med näringslivsfrämjare från Kramfors, Sollefteå och Ö-vik. Idag har jag lite som ska fixas på Företagens Hus + ett lunchmöte. I morgon har vi en heldag i Norrfällsviken tillsammans med nya Tillväxtavdelningen. Så faktiskt bara trevliga dagar, men samtidigt mycket småsaker som ska fixas före semester.

Ikväll har jag grillkväll med kollegor och i morrn blir det grillmiddag och dans på Kustladan med vännerna Kerstin-Lennart och Lisbeth-Lennart. KUL!



  
04/06/2012 11:06      22/06/2009
På midsommarafton var vi hos Kerstin och Lennart i stugan. Så enkelt att bara ta med en liten ynka påse med lie mat och ändå få äta så mycket kalasgott. Det blev midsommardans och musik på Utviksgården och sen mer mat… Kvällen avslutades med bastu och bad i fjärden. Superhärligt! Och vi sov kvar… Inte vanligt för oss…

Midsommarhelgen för övrigt har förflutit lugnt, vädret har blivit allt bättre efterhand och igår blev det bad på badhällan. Ljuvligt! På lördag kväll hälsade vi på Kerstin och Tommy i stugan. Igår kväll blev vi bjudna på färsk stekt strömming nere vid elden nere vid stranden i Börje och Maggans stuga. Jättegott och mysigt.

Men nu är de arbetsvecka igen, och en rolig sådan. Sen blir det semester…



  
04/06/2012 11:02      18/06/2009
Ibland får man nötter som man inte lyckas knäcka. Så tar nån annan hand om nöten och lyckas, eller så vickar man själv lite på den och så går det. Jag har en nöt som jag håller på att försöka knäcka nu. Det kan ju låta hur fånigt och simpelt som helst för såna som är duktiga på sånt här, men det är inte jag. Men jag försöker i alla fall. Vad för typ av nöt är då detta? Jo, att lägga till bilder på hemsidan och framförallt bloggen. Jag får inte till det. I helgen ska Tobias via telefonsupport försöka hjälpa mig. Och jag tänker inte ge mig förrän jag kan.

För övrigt ser jag fram emot en trivsam och rolig midsommar hos och med våra vänner Kerstin och Lennart (och övriga Nilssons)… och Gunhild förstås.



  
04/06/2012 11:00      17/06/2009
Nyss hemkommen efter uppstart med nytt gäng företagande kvinnor som ska delta i KraFt-programmet. Det är så fantastiskt inspirerande att få ta del av alla dessa kreativa, konstruktiva, entusiasmerande och kompetenta kvinnors tankar och idéer. Det är en förmån att få arbeta med detta och framförallt dessa. Det ger Kraft.



  
04/06/2012 10:57      15/06/2009
För mig är sång, musik och dans livets krydda. Stora glädjeämnen i livet.

Igår hade vi årets framträdande med ”ungdomskören”. Jag skriver årets då vi inte har just mer än typ ett framträdande per år, åtminstone ett som vi hyfsat seriöst har övat till. Vi är dock inte särskilt seriösa. Vi träffas ca 10 gånger/år och övar, men övningarna består till stor del av slams och prat och social samvaro. Men vi sjunger förstås också. Under Anna-Greta Lockners ledning. Många av körmedlemmarna hade Anna-Greta i skolan och i dåvarande ungdomskören. De, liksom Anna-Greta, har ju blivit äldre, men kören får heta ungdomskören ändå. Katarina Winberg är också med och leder. Denna fantastiskt musikaliska begåvning, kommer alltså och övar och tragglar med oss, och missar aldrig en körövning. Hon verkar dessutom göra det med glädje, och jag beundrar henne för detta , likaväl som hennes skicklighet vid pianot och tonsäkerhet både när det gäller att sjunga själv som att höra hur andra sjunger.

När vi så kommer fram till årets sommarframträdande, får vi lite förstärkning. Dels av musiker, Kenneth Axelsten, bas och Jörgen Bystedt, trummor. Och så har vi ju körens egen stjärnsaxofonist Jan Gradin. Men även av några sångstämmor, och då framförallt Kristina Lockner, född och uppvuxen i byn, numera präst i Uppsala, samt Marie Börlin, uppvuxen i Skog, nu boende i Stockholm. Båda med underbara röster, båda så duktiga. När Kristina kliver fram och sjunger solo går förnöjelserysningarna efter ryggraderna och många får ståpäls. En av höjdpunkterna är när Katarina, Kristina och Marie sjunger ”En vänlig grönska” tillsammans. De gör det så bra, och de verkar göra det med nöje. De gör det utan krus, utan krusiduller. Dessa så duktiga proffsiga tjejer kommer med ödmjukhet och glädje och sprider ytterligare sånglycka .

På söndagkväll fylldes så Skogs kyrka, av förväntansfulla vänner och bekanta, som alla fick ta del av vår sångfest. Det var jättekul. Men många av oss i kören konstaterade efteråt att egentligen är sångövningarna lika roliga. Det är under sångövningarna som knöliga stämmor tragglas samman till nåt som så småningom låter bra och det är under sångövningarna som den sociala samvaron bygger inspirerande sociala relationer.

Det är viktigt för mig att det ska vara kul. När det inte längre känns kul lägger jag av. Några få verkar inte vara med i första hand för att det är roligt. De har säkert andra anledningar till att vara med, och jag bryr mig inte om vilka. För mig måste dock sången få vara lust och glädje. Då blir det också sångfest, med sånglycka.



  
04/06/2012 10:56      12/06/2009
Den här helgen kommer mestadels att ägnas åt sång. Vi har övning med kören hela lördagen, sen blir det mer övning och sångframträdande i Skogs fina kyrka på söndag em. Alltså en helt formidabelt härlig helg.

Lägg sen till att lille Ossian kommer på besök med sin far och mor så blir det ännu bättre…



  
04/06/2012 10:55      11/06/2009
Planerar nätverksdagar i Kramfors, den 31/1 – 1/9. Kommer att bli jättekul. Vi har bjudit in våra kontakter, de vi tidigare besökt, från Visby, Tallinn, Piteå och Luleå. Men vi kommer naturligtvis även att bjuda in företagande kvinnor från Kramfors med omnejd. Det är faktiskt väldigt enkelt och trevligt att jobba med såna här mycket konkreta och okomplicerade uppgifter … att slippa möta motstånd och slippa höra en massa svår- eller o- begripliga resonemang om jämställdhet eller rättare sagt icke jämställdhet.

Jag är så himla trött på allt gammalt motståndstugg. Jag skulle verkligen av hela mitt hjärta önska att vi finge, på nationell plan en regering, och på lokal plan en kommunledning, som på fullaste serösaste allvar skulle sätta ner inte bara foten, utan bägge fötterna, ta med hela kroppen, inklusive knoppen, och verkligen satsa på att få till ett bättre jämställdhetsarbete. Ett klokt och genomtänkt, strategiskt och långsiktigt jämställdhetsarbete. Att de skulle villkora verksamheter, ställa krav, följa upp och gå vidare. Att det verkligen skulle bli så pass starkt att motståndsuvarna inte skulle få nå mer luft under vingarna, så att de finge lov att bara sätta sig ner och hålla truten ett tag. Så man skulle slippa allt gammalt gagg…

Men till dess är det helt ok att jobba med kontakt- och inspirationsdagar i Kramfors…



  
04/06/2012 10:52      07/06/2009
Igår döptes lillprinsen Ossian i Skogs kyrka. Eva Lång som präst, gudmor Malin och gudfar Kobbe vid sidan om Lina och Jonas, gudfar och faster Annelie som sjöng, faster Camilla och morbror Tobbe som läste. Alla gjorde allt så bra och Ossian charmade alla, inte minst Eva. Han är ju en liten gladskit, skrattar och flinar åt allt, så det är lätt att falla för honom.

Sen blev det dopkalas hemma hos oss. Mycket folk var det och trångt blev det, men allt funkade superbra. Lina, Jonas m fl hade gjort smörgåstårtor, jag hade bakat bullar, Gunlög (Ossians farmor) hade bakat två supergoda kakor och min mamma (alltså Ossians gammelmormor) hade bakat drömmar. Och i sedvanlig ordning kom Gunhild med ett gäng helt fantastiska tårtor, som hon hade gjort. En med Ossians bild på. Den blev nogsamt fotograferad.

Tusen tack alla som kom och bidrog till att allt blev så bra. Och tack alla ni festfixare, som bakat och burit och diskat och trixat.



  
22/04/2012 22:41